Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lif, men vi saknade dock aldrig kläder ocli föda. Vintertiden
gingo vi i vadmalskläder. Sommarkläderna tillverkades i liemmet.
Yär moder spann och färgade garnet, var äldsta syster
väfde tyget, en timmerman, som lärt skrädderiyrket, tillklippte ocli
vår mor sydde kläderna, ett tröttsamt arbete, da ännu ingen symaskin
fanns. Vår fader yttrade ofta: »Jag har intet att gifva
mina barn, men de skola få en god uppfostran, och sedan fa de
frakta sig själfva». En god uppfostran fingo vi ocksa, ty utom
vanlig skolundervisning, fingo vi lära teckning och färgläggning
samt den ende af oss, som ägde musikaliskt sinne, den yngste,
äfven musik. Sommartiden, då väderleken var tjenlig, tog far,
sedan skolan slutat för dagen, oss med sig pa promenader utom
staden, kvilka stundom, då frihet gafs ur skolan nagon hel dag,
utsträcktes till Lyckeby, tre fjerdedels mil från staden. Ibland
vidtalades kyrkoväktarn, som varit matros och hade segelbåt, att
föra oss med vår far ut till någon af öarna å den vackra skärgården.
Om vinteraftnarna sutto min far och vi fyra bröder omkring
ett bord, hvar och en sysselsatt att läsa, skrifva, göra anteckningar
ur böckerna, förfärdiga pappersarbeten m. m. A tt de
lärorika samtal, som fördes, dels på utfärderna, dels hemma emellan
min far och förstnämnde Kinbom samt en eller annan bekant,
som stundom besökte honom om söndagsaftnarne, och hvilka
vi alltid fingo afhöra, icke minst bidrogo till en god uppfostran,
är säkert.
För hvar och en af mina tre bröder bekostade far en å två
terminers vistelse vid universitet. Det var på den tiden ej så dyrt,
ty nutidens lyx och öfverflödiga lefnadssätt var tämligen främmande
för studenter. Då min äldste bror år 1829 första gången
vistades i Lund, bodde han med en kamrat, Alfred Kullberg,
kontrollörs-son från Carlskronä, hos en skräddare på ett vindsrum,
der det jemnt fanns rum för 2 sängar, ett bord två stolar
och bokhylla; och de åto sin tarfliga middag ur mathämtare.
Oaktadt detta vet jag ej, huru min far skulle kunnat skicka tre
söner till universitetet, om ej Kinbomska testamentet gifvit medel
dertill.
Petter S. Witts söner voro: Otto Manärup, G ustaf Carl,
Johav, och Höljer Anders.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
