Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pet uttala sig i frågan, hvilket lian gjorde i en serie artiklar,
som hälsades med stort bifall inom hela landet men som hade
den naturliga och förutsedda följden, att de konservativa presterna
valde en annan representant. Förslaget gick emellertid igenom,
och D:r W itt kom ånyo upp till riksdagen, nu såsom representant
för Helsingborg och Engelholm. Men den arbetsamme
mannen höll på att ledas ihjäl under den myckna sysslolösheten,
och så snart den tvungna treårsperioden lupit till ända,
bjöd D:r W itt för alltid farväl åt riksdagen för att i den mindre
bemärkta kretsen nedlägga sina krafter. Mycket blygsam, ja blyg
af naturen, sökte han ständigt "hålla sig undan, och då en gång
Carl X V på enskild väg lät fråga honom, om han eventuelt
skulle vilja åtaga sig posten som ecklesiastikminister, svarade han,
att om konungen tappat hufvudet, hade han åtminstone icke gjort
det. Han saknade den historiska blicken och ville heldre hålla
sig undan från taburetten än sitta på den som en nolla. Så ungefär
föllo hans ord. Dock kunde han icke undslippa att inväljas i
åtskilliga kungliga kommittéer, såsom i och för upprättande af
enke- och pupillkassan för rikets presterskap, ombildad mantalsskrifuing,
o. a. För sådana uppdrag vistades han ofta i hufvudstaden.
I sina vidsträckta församlingar arbetade han emellertid med
lust och framgång, och hardt när obegränsad var hans arbetsförmåga.
För allt och alla räckte han till, t. o. m. för barnens
lexläsning i hemmet, och i det nyss nämnda brefvet, strax före
sin bortgång, skrifver han: »Jag tillbringar min tid hvarje dag
vid skrifbordet från kl. senast 9 om morgonen till 11 om aftonen,
utan annat afbrott än det nödiga för måltiderna och de oeftergifliga
förrättningarna utomhus». I alla frågor som rörde, det
stora pastoratet och dess 20 000 medlemmar, var D:r W itt ett
lefvande lexikon, och hans kännedom om församlingsbornas personliga
förhållanden var häpnadsväckande. Också hade de fattiga
och. på ett eller annat sätt nödställda i honom en vän, som både
egde förstånd att råda och hjärta att hjälpa. Få torde ana, huru
mycket godt han gjorde i tysthet, och huru ofta han efterskänkte
de fattiga deras »tionde.»
I sitt personliga umgänge var D:r W itt flärdfri, angenäm
och underhållande och därföre öfverallt välkomnad och älskad af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
