Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSSLAND.
tvång. Och liksom den stackars klostergossen fick Lermontov tidigt
dö i sitt kära Kaukasien.
Att Lermontov även som nationell skald skulle kunnat gå långt
bevisar hans folkliga kväde om tsar Ivan Vasiljevitf, den unge
livdrabanten Kiribejevic och den käcke köpmannen Kalasnikov, vilket
mästerligt återger de gamla bylinornas episka stil. Som skald var Lermontov
icke underlägsen Puskin, men lian kunde icke få samma nationella
betydelse, ty han saknade dennes mångsidiga konstnärskap, harmoni och
vida livssyn. Lika isolerad,som han stod i livet, är han i den ryska
litteraturen, och han fick knappt mer än en efterföljare, den genom
utsvävningar tidigt dödsdömde A. I. Polelajev (1805—38) som liknade
Lermontov i självsvåldigt trots, men
saknade hans själsdjup. Det ligger
något förfärande tröstlöst över
Ler-montovs liv och diktning, och hans
bittra självanklagelse blev på samma
gång domen över det dåtida
Ryssland: »Som en dyster, snart förgäten
flock skrida vi genom världen
ljud-och spårlöst utan att ha skänkt
seklerna en enda fruktbar idé, ett enda
snilleverk. Vår döda mull skall
föraktligt smädas av våra strängt
dömande ättlingar, liksom en ruinerad
far av sin gäckade son.»
I skarpaste motsats till den
aristokratiske Lermontov står hans
samtida, folklyrikern Alexej Vasiljevic
Koltsov (1808—42). Han var den
förste ryske skald, som framgick
direkt ur böndernas led, och hans
vagga stod i det sydländska Voronez, där jorden har något av Ukrainas
varma yppighet. Han överflyttade folkvisan till litteraturen, blev
för lyriken vad fabeldiktaren Krylov (1768—1844) var för den
folkliga didaktiken, och hans sångmö var en sjungande skördekvinna.
Men vid beröringen med Petersburgs råa klimat vissnade den
ömtåliga plantan, och även Koltsov gick tidigt under. Djupare blick
för det ryska folklynnet saknade denne slaviske Bums icke, och
hans eget livsöde var djupt tragiskt. Men han förblev ändå
idylli-kern, och ett verkligt förstående för det ryska folkets sociala
förnedring hade han icke. Detta var förbehållet hans efterföljare I. S.
Nikitin (1824—61), som särskilt genom sin medkänsla för den rvska
Koltsov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
