Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jugoslavia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SI.AVKKNA.
Men denna goda plan koin för senl. Serberna hade redan tagit
ledningen av den jugoslaviska rörelsen och riktade särskilt sina blickar
på Bosnien-Hertsegovina, som efter starkt motstånd hade ockuperats
1878 och 1908 införlivades med dubbelmonarkien. Dessa serbiska
länder fingo en sträng, men utmärkt förvaltning; det
ekonoiniskt-kul-lurella tillståndet höjdes, och museet i Sarajevo var en ganska ståtlig
skapelse, i sitt slag överträffande alla andra liknande anstalter på den
slaviska Balkanhalvön. Men de serbiska bosnjakernas önskan att
förenas med moderlandet kunde icke kvävas. Där bildades i slutet av
det förra århundradet en nationell förening, Narodna obrana, samt en
mängd patriotiska idrotts- och nationella folkbildningsföreningar
(sokoji, pobratimstva och prosvjete). År 1905 sammanslöto sig de
serbiska och kroatiska oppositionspartierna till nationell samverkan,
och på en kongress i Fiume (Rieka) avslöts den serbokroatiska
koali-litionen. Även det lilla Montenegro, som befolkats genom serbiska
flyktingar från det krossade konungariket och efter befrielsen från
turkarna i 300 år styrdes av furstbiskopar (vladika), sekulariserades 1851.
Furst Nikola antog till och med kungatitel och införde 1905 en
konstitution efter — ryskt mönster! Även detta lilla bergsland tycks
officiellt ha anslutit sig till den jugoslaviska rörelsen trots kung
Niko-las starka protester. Och nog kan det medges, att två serbiska
kungadömen är ett för mvcket.
II.
Den serbokroatiska kulturen har gamla anor från Bysans och
verkade befruktande även på den ryska medeltidslitteraturen. Tsar
Dusans lagbok var för sin tid ett märkligt arbete, och redan 1494 fanns det
ett kyrilliskt tryckeri i Montenegros lilla huvudstad Cetinje. Under
renässansen, då den ragusanska skaldeskolan hade en lysande blomstring
i italienskt hägn, fanns ett slaviskt tryckeri i Venedig. Men den
turkiska invasionen gjorde slut på den sydslaviska kulturen, och serberna
måste taga sin andliga tillflykt till Österrike-Ungern, där de på
1700-talet fingo litterära väckelser från Ryssland och anlade ett tryckeri
i Wien 1771.
Banbrytaren för den nya tiden var Zacliarja Orfelin (1726—85),
som tryckte den sannolikt av honom själv författade elegien »Serbiens
gråt» 1761 och tidskriften »Slavenosrpski Magazin» 1768. Verkligt
nationell blev dock litteraturen först genom Dositije Obradovié (1742
—1811), som genom sina moraliserande fabler och reseminnen från
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
