Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bulgarerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAVERNA.
Ferdinands politik, synes mig vara en av Balkankrigen och
världskrigets sorgliga verkningar.
Efter det bulgariska tsardömets slutliga undergång 1396 blev
landet ett turkiskt Donau-vilajet, och den kristna befolkningen
betraktades som »raja» (fänad). »Bulgaren knogar som en oxe, samlar som ett
bi, men måste leva som ett svin», heter det om den gamla goda tiden
i Bulgarien. Många övergingo av feghet eller vinningslystnad
godvilligt till islam, och därigenom uppstod en jordägande klass av
renegaten som socialt och ekonomiskt förtryckte bönderna. Men den
värsta kulturfaran hotade från det grekiska prästerskapets sida, de
s. k. fanarioterna från Konstantinopel, som korrumperade den
bulgariska kyrkan och systematiskt sökte utrota det slaviska språket i
skola och kyrka. Anledningar till missnöje saknades sålunda icke.
Men den nationella väckelsen kom sig närmast av pedagogisk-litterära
bevekelsegrunder för det slaviska modersmålets bevarande, och därför
föregicks den politiska frigörelsen av den kyrkliga.
Nya förföljelser från turkarnas sida efter Napoleons krig förorsakade
utvandringar, som företrädesvis riktades till Vallakiet och Ryssland.
Det var huvudsakligen lösa element av vagabonder, gårdfarihandlare,
affärsmän, trädgårdsmästare och studerande utan starkare
sammanhållning. Efter Krimkriget delade sig dessa emigranter i två grupper:
den ena bestod av mer sansade element (köpmän, advokater, läkare
o. d.), som satte sin lit till en diplomatisk eller krigisk aktion mot
turkarna från fransk eller rysk sida; de yngre åter(lösdrivare,litteratörer
och förlupna studenter eller gymnasister) ville genast höja
upprorsfanan och räknade därvid på de hajduter (serb. hajduker), d. v. s.
fribrytare, som i smyg skärmytslade med turkarna i hemlandets
bergspass och uppviglade bönderna till nationell resning. Den nya bulgariska
historien är överfull av sådana patriotiska insurgenter alltifrån poeten
Sava Rakovski (d. 1865)till den ryktbare ministerpresidenten Stambolov
d. 1895), vilken ock skrev vers i sin »röda ungdom». De allra flesta av
dem fingo med hjältedöden eller turkiskt livstidsfängele i Diarbekr
vid Tigris plikta för sin dumdristighet. Gladstone riktade
emellertid i det brittiska parlamentet Europas uppmärksamhet på turkarnas
grymheter mot Balkanhalvöns kristna befolkning, särskilt sommaren
1876 efter bulgarernas misslyckade resning i Panagjuriste, och nu
följde stora händelser slag i slag: ryssarnas krigsförklaring mot
Turkiet 1877, San Stefano-freden och Berlinkongressen 1878, den ryska
ockupationen av Bulgarien, furstevalet i Trnovo och det autonoma
fur-stendömets liberala konstitution 1879. Det bulgariska befrielseverket
kröntes fullständigt 1908 genom den fullständiga
oavhängighetsförklaringen, och fiirsten upptog den gamla tsartiteln, måhända för att där-
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
