- Project Runeberg -  Sekter Lundbergs bröllop. Berättelse ur folklifvet /
6

(1878) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En glad verldsborgare af det senare slaget,
underlöjtnanten Carl Lejonhjerta, sågs en vacker eftermiddag i
Augusti månad från den odödlige van der Haghens
schweizeri träda ut på Storsjöraden, der han för ett ögonblick
blef stående, alldeles som om han varit villrådig om, åt
hvad håll han skulle styra kosan. Men snart hade han
bestämt sig och gick med raska steg till sitt logis i
kopparslagaren Noréns gård. Han skulle derifrån samma
eftermiddag fara utåt landet och gick att efterhöra, huru snart
någon skjuts kunde vara att förvänta.

“Om två timmar, herr löjtnant!“ blef svaret.

Huru skulle tiden intill dess tillbringas? Vår unge
krigare funderade åter ett ögonblick, och resultatet deraf
blef, att han gick ut och promenerade gatan framåt i
vestlig riktning.

Han hade här ej gått många steg, förrän han från ett
af de närmaste husen såg en person komma ut på gatan,
vid hvars anblick han stannade, som om han sett någon
bekant, hvars namn han ej genast kunde erinra sig. Den
sålunda uppträdande var en lång, mager och knotig man
i svarta kläder, hvilken ofvanom sitt långdragna ansigte
bar en svart mössa, fyndigt sammanfogad af en mängd
klädeslappar — ett verkligt konstverk, väl förtjent af den
höga plats, det fått.

Denne svartklädde herre fick också ögonen på
martissonen, och i samma ögonblick hörde man honom utropa:

“Mjuka tjenare, herr löjtnant!“

“Åh, magister Nådenson! Mjuka tjenare, hur står
det till?“

“Jo, Gud ske lof för helsan! — hur mår herr
löjtnanten sjelf?“

“Som perla i guld. — Herr magistern är kanske
qvar hos prosten Haborg än?“

“Ja, jag har ännu den lyckan.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 12 06:43:38 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/slundbergs/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free