- Project Runeberg -  Sekter Lundbergs bröllop. Berättelse ur folklifvet /
9

(1878) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Det finnes således en viss likhet mellan magisterns
och mitt besök på den här platsen, — jag har gått här
och funderat på huru en fästning skall stormas och
magistern, huru menniskornas hjertan skola intagas.“

“Hm!“ sade vår prestman och såg något brydd ut.
“När jag tänker rätt på saken, har jag visst icke tid att
dröja här längre — jag ser, klockan är verkligen mycket
mer, än jag trodde, och prostens dräng väntar mig bestämt
redan med hästen.“

Han yttrade dessa ord, sedan han hastigt dragit ur
fickan ett stort silfverur af John Wards bekanta
tillverkning, nickade härefter ett par gånger, likasom till en
bekräftelse på hvad han hade sagt, fattade hastigt
löjtnantens hand och rusade derefter åter bort.

“Ett ögonblick, herr magister!“ sade Lejonhjerta, som
nu knappast kunde afhålla sig från att skratta; men
Nådenson tycktes ej höra, hvad han sade, utan fortsatte
med ökad fart sin gång, eller kanske rättare sagt sitt
lopp. Det skulle dock snart blifva uppdagadt, hvarför
den gode magistern nu, för andra gången på en kort stund,
tog till reträtten. Han hade nämligen icke ännu hunnit
trettio steg ifrån platsen, då vid närmaste hörn af
fästningsvallen två unga damer plötsligen blefvo synliga, hvilka
med raska steg gingo honom till mötes.

Löjtnanten, som emellertid på något afstånd följde
magisterns spår, hörde nu en af de ankommande lifligt
utropa:

“Kanske magistern har väntat på oss?“

Hvad Nådenson härtill svarade, uttalades så tyst, att
det ej kunde höras; men strax derpå hade vår teolog
gjort helt om och kom nu med de två fruntimren
löjtnanten till mötes.

Carl Lejonhjerta skulle gerna velat som krigare likna
sin store namne, segraren vid Narva, men dennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 12 06:43:38 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/slundbergs/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free