- Project Runeberg -  Sekter Lundbergs bröllop. Berättelse ur folklifvet /
10

(1878) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppfattning af det täcka könet kunde han för ingen del gilla.
Mötte han sålunda på sin väg en huld Evas dotter med
eld i ögat och ros och lilja på kinden, så hade han lätt
varit redo att för henne bryta en lans, men att blunda
för hennes behag — se det hade varit honom omöjligt.

Nu fästade han sin uppmärksamhet nästan odeladt
vid den af de båda damerna, som gick prestmannen
närmast. Detta ljuslockiga hår, denna fina, skära kind, denna
lilla rosenmun, så förförisk, då, såsom nu, ett småleende
lekte på läpparne, och slutligen dessa klarblåa ögon, hvilka
så uttrycksfullt mötte hans — hade han icke sett dessa
förr — var icke detta hulda anlete honom välbekant?
Var det icke prosten Haborgs dotter Hanna, han här såg
framför sig?

Kunde det verkligen vara hon? Han såg henne sist
bland nattvardsbarnen vid prestgården, ännu till hälften
ett barn, hon var då bara femton år; men två år hade
sedan dess förgått — nu var hon sjutton; två år vid
denna tidpunkt af lifvet åstadkomma stora förändringar
— det kunde således allt för väl vara hon, eftersom hon
gick så bekant och nästan förtrolig vid adjunktens sida.

Nu befunno de sig blott på några få stegs afstånd
från hvarandra. Löjtnanten blottade artigt sitt hufvud,
den unga damen helsade så vänligt och vackert igen och
räckte honom med en lätt rodnad sin hand. Det var
verkligen mamsell Hanna från Kyrkebo prestgård, prosten
Haborgs enda dotter, och snart kom nu ett lifligt samtal
i gång, hvilket, som man lätt kan tänka sig,
hufvudsakligen berörde åtskilliga hågkomster från förflutna dagar.
Men äfven det närvarande blef ej heller förgätet, och Carl
Lejonhjerta fick sålunda nu af Hanna veta, att hon sedan
någon tid tillbaka vistats i Jönköping, för att fullända sig
i teckning och musik, samt att hon i dag skulle fara hem
öfver söndagen, hvarföre magister Nådenson kommit att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 12 06:43:38 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/slundbergs/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free