- Project Runeberg -  Sekter Lundbergs bröllop. Berättelse ur folklifvet /
12

(1878) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin och husbondens vilja måste arbeta i framstegspartiets
intresse.

Ett litet uppehåll kom dock helt ofrivilligt att göras,
innan vår resande ännu hunnit öfver vindbryggan. På
ena sidan af gatan stodo ett par äldre herrar, och en af
dessa, en korpulent sextio års man i blå frack med blanka
knappar, tog artigt af sig mössan, som var prydd med en
guldgalon, och gjorde min af att närma sig åkdonet.
Löjtnanten kunde sålunda svårligen undgå att besvara hans
helsning, och när han härvid tillika kastade en granskande
blick på mannen, igenkände han i denne en välbekant person.
Den helsande var nämligen en f. d. skrifvare hos
Lejonhjertas far, på den tiden denne i egenskap af
hofrättstjensteman varit bosatt i Jönköping, och var nu, liksom
assessor Lejonhjerta bosatt på landet och i samma
församling som den forne principalen.

“God dag, sekter Lundberg!“ utropade löjtnanten
derföre nu, i det han höll in hästen. “Har sektern träffat
min far nyss?“

“Senast i går hade jag den äran att träffa herr
assessorn, och han mådde, Gud ske lof, då godt.“

“Tack för underrättelsen, herr sekter! Ursäkta, att
jag har brådt nu; men vi träffas väl snart igen.“

Dermed sattes hästen åter i gång, och det så hastigt,
att sekter Lundberg ej hann uttala något, som tydligen
sväfvade honom på läpparne.

Vid väderqvarnen, som på den tiden stod och viftade
med sina vingar strax utom vestra förstaden, skyggade
hästen och ville ej gå förbi qvarnen, hvilket på nytt
vållade ett uppehåll, så mycket långvarigare, som ett par
fulla bönder i det samma kommo körande från “Talavids“
beryktade krog och i full galopp foro förbi. Ändtligen
var dock äfven detta hinder öfvervunnet, och den stackars
skjutskampen fick nu i dubbelt mått plikta derför. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 12 06:43:38 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/slundbergs/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free