- Project Runeberg -  Sekter Lundbergs bröllop. Berättelse ur folklifvet /
23

(1878) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men vänta fick han. Der gick en timme om, der
gingo två, och ännu sågs ingen komma. Under tiden hade
han då och då i flera riktningar gått inåt skogen, för att
se till, om det icke fanns någon bostad i närheten eller
om ingen menniska der kunde upptäckas, men allt
förgäfves. Han kunde ej heller utsträcka dessa sina
undersökningar synnerligen långt, då han hade att riskera, att
hästen under tiden kunde blifva bortstulen; och medan
han så oroligt vankade af och an, såg han solen sjunka
ned emot horisonten.

Nu kom der ändtligen en sockenbo farande, och när
denne förnam magisterns missöde, ref han sig fundersamt
bakom örat, medan han uppmärksamt betraktade det
sönderbrutna hjulet, hvilket han snart fann vara så illa medfaret,
att det ej utan tillhjelp af en smed kunde lagas. Men så
fick han en idé: det låg ej så långt ifrån vägen en
bondgård, dit han kände en genväg, och der kunde han nog
få låna en kärra eller åtminstone ett hjul. Ville pastorn
bara se efter hans häst, skulle han genast springa dit.
Nådenson tackade naturligtvis för anbudet, och mannen
lunkade derpå sin väg. Återigen en halftimmes väntan,
men så kom slutligen hjelpen. Bonden från den närbelägna
gården kom sjelf, i sällskap med magisterns sockenbo,
dragande med en kärra, i hvilken han lagt ett löst hjul, som
befanns skäligen bra passa till smedens åkdon. Visst
haltade det något, men då det var tillräckligt starkt, fann
magistern sig belåten dermed, betalte bonden en tolfskilling
för besväret och fortsatte så åter sin resa, med den
förståndiga föresatsen, att nu fara helt varligt fram.
Skymningen hade redan börjat inträda, och när han kom fram
till prostgården, var det så mörkt, som det under en
sommarnatt kan blifva.

Just som Nådenson for in på gården, såg han en schäs
från stora byggningen komma sig till mötes och hörde en
röst ropa:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 12 06:43:38 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/slundbergs/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free