- Project Runeberg -  Sekter Lundbergs bröllop. Berättelse ur folklifvet /
25

(1878) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vigtigare tjensteförrättningar och en skräck och fasa för
alla dem, som hade något ärende till “kommissarien“.
Fylax lade, till och med här på främmande mark, i dagen
sin öfversittareanda, i det han, vid framkomsten till
kyrkovallen, rusade fram och helt ohöfligt skällde på flera af de
bönder, han här kände igen och hvilka han förut i
hemmet roat sig med att bita i benen. Efter honom kom
länsmannen sjelf, något höfligare än Fylax, men ändå rätt
allvarsam och till och med bister, då han här och der
tillhviskade en och annan “syndare“ om resterande
utskylder, om obetalta auktionsinrop eller böter, med mera
sådant. Dock försökte han emellanåt att se så välvillig
ut som möjligt, hvarje gång han fick sigte på gubben
Lundberg, i hvilken han hade en svår konkurrent, som till på
köpet stod mycket väl hos bondgubbarne och nu gick ikring
och skakade hand med dem.

Men nu kommo prosten och prostinnan med sin dotter
gående från den tätt utmed kyrkogården belägna prestgården,
och genast skockade sig folket tätare invid den väg der
prestfamiljen hade att gå. Prosten Haborg, en liten rak
och fin man med ett intelligent ansigte och mycken
liflighet i sina rörelser, helsade vänligt och till och med artigt
på alla, och så gjorde äfven hans fruntimmer. Prostinnan
tog en och annan af gummorna i hand, och unga Hanna
helsade på samma sätt dem af sina forna läskamrater, som
hon här påträffade.

“Hvad hon är vacker!“ hviskade folket här och der till
hvarandra.

“Hvad hon är vacker!“ tänkte löjtnant Lejonhjerta,
der han jemte sina föräldrar stod med blicken riktad åt
det håll, hvarifrån Haborgska familjen närmade sig.

Snart hade man det nöjet att få helsa hvarandra;
och med det samma passade prosten på och bjöd
assessorns familj på middag i prestgården. Det må här anmärkas,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 12 06:43:38 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/slundbergs/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free