Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han hvarje söndag bjöd alla de socknens ståndspersoner,
han vid kyrkan anträffade, till sitt bord; ty bland denne
prestmans många andra förtjenster var äfven den att öfva
gästfrihet, så långt tillgångarne det medgåfvo — och det
ville minsann icke så litet säga.
Om någon ville se en egendomlig kyrka, så hade han en
sådan i Kyrkebo; och när man inträdde i den gamla
träbyggnaden, hvilken var särdeles rymlig, hade man mycket
svårt för att tro sig vara i en åt allmän gudstjenst egnad
lokal. Der såg snarare ut, som i en teatersalong. Tvänne
läktare, fullkomligt liknande ett par logerader, gingo, den
ena öfver den andra, rundt om kyrkan inemot altaret,
ofvanom hvilket befunno sig fyra mindre läktare, hvarifrån man
såg ned i kyrkan, alldeles som från oxögonen på en teater.
Bakom alla dessa läktare hade man, precist som i ett
teaterhus, långa korridorer.
Som illustrationer till predikantens ord kunde man
betrakta de oljemålningar, som prydde hela taket, och hvilka
framställde scener icke blott ur det menskliga lifvet, utan
äfven från himmel och helvete.
De sistnämda kunde dock aldrig behöfva tillämpas af
den ordets tjenare, som i dag kommit att uppbygga
församlingen; ty prosten Haborg hade en bildning, djupare än den
vanliga bokliga, och en religiositet, som var något för mer
än den döda bokstafvens. Carl Lejonhjerta, som med sin
far fått plats på en af de mindre läktarne i koret, afhörde
också med en hos honom ovanlig uppmärksamhet dagens
predikan, ehuru det dock måste erkännas, att han allt
emellanåt lät blicken från predikstolen förirra sig till en af
de främsta bänkarne på kyrkans golf, i hvilken prostinnan
och hennes blomstrande dotter hade plats. Unga Hanna
satt der med ett så barnafromt uttryck i de rena dragen,
att hon hos hvem som helst kunnat väcka den lifligaste
sympati.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
