Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
assietterna, af hvilkas innehåll han “med känsla och öfvertygelse“
tog för sig.
Prosten, som mest underhöll sig med assessorn och
hans son, var derunder likväl den mest uppmärksamme
värd och persvaderade än den ene, än den andre, att hålla
tillgodo med hvad som för tillfället fanns att få.
Men magister Nådenson hade för en stund blifvit totalt
fångad af de fem länsmansdöttrarne, hvilka alla voro hurtiga
och vackra flickor, med rödbrunt hår och fin, vacker hy
samt rätt lifliga, om också icke själfulla, ögon. Den
äldsta af dem, den tjugofyraåriga Karin, hvilken ännu tog
sig bäst ut af dem alla, var tillika den mest frispråkiga
och såg ut till att sjelf kunna fria till en karl, om det
fölle henne in. Det sades också, att hon gifvit pastor
Nådenson vissa små vinkar i den riktningen, och visst är,
att hon, hvar de sammanträffade, alltid förstod att komma
i samtal med honom. Den gode adjunkten, som ägde en
viss portion egenkärlek, mottog denna hyllning, om vi så
få kalla det, ej utan belåtenhet, men aktade sig dock
noga för att yttra något, som kunde gifva den unga
mamsellen anledning till några allvarsamma förhoppningar.
Han tyckte visserligen rätt bra om henne och visste till
och med, att hon komme att föra åtskilliga tusental med
i boet; men han tyckte ännu mera om prostdottern, dels
emedan hon var mycket vackrare och med tiden äfven
skulle blifva mycket rikare, och dels emedan ett parti med
henne mera smickrade hans fåfänga och kunde bereda
honom bättre utsigter på den presterliga banan.
I dag hade mamsell Karin ett alldeles nytt
samtalsämne att behandla, och detta var intet mer och intet
mindre än löjtnant Lejonhjerta. Om honom förfrågade
hon sig, hvar han hade varit under de sista åren, om
han ämnade stanna qvar i socknen nu, om han var
löjtnant eller bara underlöjtnant, om han var förlofvad eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
