- Project Runeberg -  Sekter Lundbergs bröllop. Berättelse ur folklifvet /
32

(1878) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Ja,“ svarade fanjunkaren, som hade lika trög
fattningsförmåga som talande tunga och derföre ej förstått
sekterns pik, “det var när jag for till Visingsö för ett år
sedan. Det var en resa, må herrarne tro! Kors, bevara
mig, sådan sjö der gick på Vettern den dagen! — Det var
alldeles lugnt ...“

“Hi, hi, hi,“ skrattade gubben Lundberg, som nu tagit
sig två dugtiga klunkar ur sin toddy, “var det alldeles
lugnt då det gick så hög sjö, det var minsann lustigt!“

“Nej, för pocker, afbryt mig inte,“ återtog fanjunkaren,
“jag menade som så, att det var alldeles lugnt, när vi foro
hemifrån; men innan vi hunnit en half fjerdingsväg ut
på sjön, gick der vågor, så höga som — ja, som masten
på vår jakt, och kanske ändå högre ibland.“

“Åh, det kan aldrig vara möjligt!“ inföll
kommissarien, “sådana vågor har jag ännu aldrig sett på Vettern.“

“Ja så, tro herrarne, att jag står här och ljuger?“
sade berättaren litet pikerad. “Om så är, kan jag låta
bli’ att säga ett ord vidare.“

“Åh, gå bara på“, uppmanade sektern, “det är ingen,
som tviflar på hvad kära bror säger, och vi hafva ju god
tid att höra på!“

Och dermed återtog nu fanjunkaren berättelsens tråd:

“Som sagdt var, mina herrar, det gick obeskrifligt
höga vågor, så att ett par underofficerare från Jönköping,
som jag hade med på jakten, genast ville vända om igen.
Men då sade jag: ’Nej, tack, mina gossar, sådana här
bragder har jag varit med om förr!’ Och så kryssade vi
vidare, så att vi ibland inte kunde se annat än himmel
och land — himmel och vatten ville jag säga.“

“Nå, kom ni någonsin i land då?“ frågade sektern
och smuttade på sitt glas.

“Visst kommo vi i land, det var ju klart som dagen,
och då gjorde vi oss en munter stund uppe i närmaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 12 06:43:38 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/slundbergs/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free