- Project Runeberg -  Sekter Lundbergs bröllop. Berättelse ur folklifvet /
38

(1878) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och detta försummade ej heller vår sekter. Esomoftast
tog han sig en klunk ur slefven, men än var den för
mycket och än för litet söt, än för svag och än för stark,
och allt detta måste på ett förståndigt sätt sammanjemkas.
Likväl försummade den hedersmannen ej att allt emellanåt
göra en titt utåt vägen, derifrån skräddaren väntades.
Ju mer han smuttade på punschen, desto starkare blef
hans förhoppning, att mäster “Snitt“ snart skulle blifva
synlig. Men detta dock endast till en tid; ty när klockan
slagit två och den ödesdigra tretimman med hvarje
ögonblick kom allt närmare, då började hans förtröstan vackla
och slutligen öfvergå nästan till förtviflan. Detta skedde,
när klockan slagit tre qvart till tre.

“Anfäkta och besitta!“ ropade han då, kastade
punschslefven ifrån sig och tog sig med båda händerna i håret.
“Om den bofven nu också kommer i nästa minut, så hinner
jag ändå inte blifva klädd, tilldess gästerna anlända. —
Tyst, nu åker det derute — det måtte väl vara han!“

Men det var icke han; det var i stället ett par
främmande, som kommo. De skulle lyckligtvis icke in i
det rummet, der han befann sig, men för säkerhetens skull
sprang han bort till dörren och reglade den. Derpå rusade
han fram till en chiffonier och började plocka upp alla
behöfliga linnepersedlar.

Med stigande ångest iklädde sig den stackars
brudgummen nu allt, hvad som af detta slag borde för
tillfället begagnas, och var redan beredd på att få låta viga
sig i bonjour, då ändtligen den så länge efterlängtade
skräddaren kom. Samtidigt med denne infunno sig nästan
alla de öfriga bröllopsgästerna, och nu gällde det att
skynda sig. Den konsterfarne skräddarmästaren hjelpte
sin vän tillrätta, och så stod denne snart i en skinande
ny svart drägt, färdig att inträda till gästerna. Dessa
voro, förutom alla de personer, med hvilka vi redan i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 12 06:43:38 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/slundbergs/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free