- Project Runeberg -  Sekter Lundbergs bröllop. Berättelse ur folklifvet /
44

(1878) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Kronan dansades af bruden och Karin fick den.
Derefter spelades upp en vals, och då blef det riktigt lifligt
i bröllopssalen. Fanjunkaren hade faderligt slutit bruden
i sina armar och svängde i väg med henne, så att
golftiljorna sakta suckade under deras fötter. Han beskref,
likt en planet, en eliptisk bana och styrde i den riktningen
regelbundet sin kosa.

Det gick till en början alldeles förträffligt — men hvem
kan väl beräkna, hvad som komma skall? Inom samma
rymd, som han, sväfvade de båda bodherrarne från staden,
hvilka i dag uppträdt som ett par kometer på landsbygdens
himmel, och dessa dansade på ett mera konstmessigt, men
för de oinvigdas ögon mindre reguliert sätt, — än framåt,
än baklänges, allt efter som det bar till och de kunde med
sina damer, Karin och en af hennes systrar, komma
öfverens. Så hände då, att dessa mer rörliga kroppar plötsligen
sammanstötte med de mer oviga, fanjunkaren och bruden,
och det med den påföljd, att sistnämda par kom alldeles
ur sin bana och föll handlöst till golfvet.

Någon villervalla uppstod härvid, och då de båda
kavaljererna, som dertill varit vållande, i stället för att
bedja om ursäkt, blott skrattade åt saken, tog fanjunkaren
humör och förklarade att sådana der “pepparkadetter“, som
inte hade lärt sig folkvett, gerna kunde hålla sig hemma
vid disken.

De unga lejonen, som tyckte, att detta gick deras ära
för nära, började häremot opponera sig, men blefvo snart
afbrutna af sin principal, som skyndade fram och
tillhviskade dem, att de skulle hålla sig stilla. “Kommer
ni inte ihåg, att det är våra kunder?“ var ett af de mest
bevekande skälen, han hade att anföra. Den kloke
köpmannen begagnade härvid också tillfället, att förelägga sina
biträden, att de icke borde uppbjuda mamsellerna ensamt,
utan äfven bonddöttrarne, och visa sig vara riktigt artiga
mot både dem och deras mödrar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 12 06:43:38 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/slundbergs/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free