Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Ett sådant ’äfventyr’ har jag, min själ, aldrig varit
ute för,“ menade fanjunkaren, der han stod och med
näsduken slog dammet af sina kläder.
Men han var icke den ende, som denna afton råkade
ut för äfventyr; äfven adjunkten skulle sådant vederfaras.
Då nämligen en ny vals spelades upp, gick magistern
med så hastiga steg, som hans embetsvärdighet kunde tillåta,
fram till den plats, der unga Hanna satt. Han ville bjuda
upp henne och bugade sig derföre riktigt sirligt för
prostens dotter, men hade ännu icke hunnit öppna sin mun
till ett ord, då plötsligen ett doft buller hördes på afstånd.
“Åskan! kan det vara åskan som går?“ framstammade
Nådenson, som alltid hyste en panisk fruktan för detta
naturfenomen.
“Ja, det tror jag visst, att det är,“ svarade Hanna.
I samma ögonblick närmade sig Carl Lejonhjerta, och
innan presten ännu kommit sig för att vidare yttra ett
ord, hade den förre bjudit upp Hanna. Strax derpå ilade
de båda barndomsvännerna bort i valsens ystra lek.
Då musiken åter tystnade, såg man ute på gården
mycket folk samladt, som önskade att få se bruden. I
anledning häraf slogos salsdörrarne på vid gafvel, och
hopen strömmade in i förstugan, ja en del ända in i
bröllopssalen. Vid detta tillfälle passade också kommissariens
“Fylax“ på och trängde sig in, men blef genast observerad
och af husbonden sjelf åter utvisad.
Medan detta pågick och gästerna dels åsågo
länsmannens jagt efter hunden, dels hade sin uppmärksamhet
fästad vid folket och brudparet, smögo kommissariens begge
söner oförmärkt ikring och drucko ur alla de halftömda
glas de i hast kunde komma öfver, hvarefter de, belåtna
med att äfven i sin mån hafva verkat något, åter
blandade sig i hopen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
