- Project Runeberg -  Sekter Lundbergs bröllop. Berättelse ur folklifvet /
46

(1878) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hanna hade efter valsens slut gått in i ett af
smårummen för att läska sig med ett glas limonad, och befann
sig der för några ögonblick helt allena. Det är ej så
alldeles afgjordt, om vår unge löjtnant af detta skäl eller
blott af en ren slump också kom att begifva sig dit in; nog
af — just som Hanna der skulle slå sig ned i en emma,
stod den glade martissonen vid hennes sida. En lätt
rodnad öfverfor härvid hennes kinder, men okonstlad som
hon var, sprang hon ej på dörren, som mången annan
flicka i hennes ställe skulle hafva gjort, utan tog med sin
limonad plats, der hon ämnat.

“Tack, Hanna, för den här valsen!“ sade Carl och
satte sig på en stol tätt utmed emman. “Jag har aldrig
i mitt lif fått en sådan vals förr.“

Hon slog ned ögonen och rodnade på nytt.

“Mins Hanna, när vi foro öfver Attarpsmon för
några veckor sedan?“

“Ja, det mins jag mycket väl,“ svarade hon och ej
utan en viss förlägenhet, då hon i det samma erinrade
sig, att Carl under sagda skogsfärd kysst hennes hand.

“Kommer Hanna ihåg, att jag då sjöng en gammal,
mycket gammal visa?“

“Ja, det har jag heller inte glömt.“

“Nu har jag i stället en alldeles ny sådan“, fortfor
Carl och drog ur sin ena handske fram ett litet hopviket
papper; “skulle det roa Hanna att se den?“

“Tackar så mycket!“ svarade hon och mottog papperet
ur hans hand. Derefter vek hon upp det och läste
följande:

        “Till barndomsvännen.
“Jag mins dig från min barndomstid,
Som om det vore nu,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 12 06:43:38 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/slundbergs/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free