- Project Runeberg -  Sekter Lundbergs bröllop. Berättelse ur folklifvet /
50

(1878) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

någon sådan ej smugit in i hans rum, tog han ljuset och
lyste i hvarje vrå, öppnade kakelugnsdörren och lyste dit
in samt tog slutligen sin käpp och slog under sängen.
Här fans ingen gömd.

Men nu fick han sigte på en liten tapetdörr, som
han till en början ej hade bemärkt, och hvilken ledde till
ett kontor eller skrubb. Denna måste också undersökas.
Med ljuset framför sig gick han försigtigt ditin, men såg
der intet annat än en hop skräp på golfvet. Det fans
också ett fönster der inne, som vette åt trädgården —
månne det var riktigt stängdt? — Han undersökte och
fann, att det stod något på glänt och icke ens kunde
stängas, emedan ramen slagit sig. Det var en obehaglig
upptäckt, och när han åter kom in i sin kammare,
skyndade han att skjuta en del möbler framför den lilla
tapetdörren. Derefter undersökte han ånyo sitt rum på samma
sätt som förut, för den händelse att någon möjligen smugit
sig dit in, medan han befann sig i skrubben. Men ej
heller vid denna undersökning påträffades någon, och först
nu lade han sig temmeligen trygg, efter att dock, innan
han släckte ljuset, hafva kastat ytterligare en blick på
barrikaden invid tapetdörren.

*


6.



Så tyst är natten. Öfver berg och sjöar
Sin slöja skymningen så mystiskt breder.
Och drömmens engel slumrarn vänligt leder
På vandring hän. Lycksalighetens öar
Han får besöka så, der ljumma vindar
Mildt smekande i trädens kronor susa,
— Der underbara sångers toner brusa
Från osedd kör, — der under gröna lindar
Små elfvor sväfva kring i drägter ljusa.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 12 06:43:38 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/slundbergs/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free