- Project Runeberg -  Sekter Lundbergs bröllop. Berättelse ur folklifvet /
52

(1878) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ur striden. Det var visst ingen stilla slummer, om den
ock slutligen medförde ett visst behag — efter hans sinne.

Ännu en drömmare fanns det här, och det var
fanjunkaren. Åtskilliga scener ur hans “bragdrika“ lif
föresväfvade honom, och slutligen kom han äfven att
återupplefva aftonens “äfventyr“ med bodherrarne. Dock
gestaltade sig detta nu annorlunda än då. Det var icke nog
med, att de muntra sällarne dansade omkull honom; de
dansade sedermera äfven på honom — ja, en ordentlig
polska på hans mage och bröst. Slutligen lyckades han
dock skaka dem af sig, men då hoppade de ned på golfvet
igen och började der dansa på klackarne ett slags figuré,
som såg mycket löjligt ut, men åstadkom ett förfärligt
buller. Det lät slutligen ungefär som tröskningen på en
loge. Men icke nog med, att de stampade så förskräckligt;
de började äfven stoja och skrika, så att ingen annan än
de kunde höras i salen. Då tog fanjunkarens tålamod slut.

“Skäms ni inte, era galgfoglar!“ ropade han med sin
starkaste kommandoröst. “Håll genast upp med
stampningen!“

Men genom detta rop väckte han sig sjelf och for
hastigt upp i bädden samt började gnida sina ögon, för
att blifva riktigt fullvaken; ty han hörde fortfarande det
buller och det skrik, som han nyss i drömmen förnummit.
Detta var således icke blott en dröm, det var äfven någon
verklighet derunder.

“Hör, hur det bultar och hur det skriker!“ sade
fanjunkaren, hvilken såsom en gammal militär snart hade
skakat sömnen af sig. “Kanske det är bruden, som fått
delirium — hon drack betydligt med punsch frampå qvällen
och tog både halfvan och tersen vid bordet. Det är ju
nästan midt under mitt rum — det är bestämdt hon!
Kanske Lundberg ger henne en kristlig husaga der nere.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:24:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slundbergs/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free