- Project Runeberg -  Sekter Lundbergs bröllop. Berättelse ur folklifvet /
53

(1878) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Bullret blef emellertid ännu häftigare än förut.
“Tänk, om det skulle vara inbrottstjufvar!“ sade vår
krigare och sprang upp och kastade på sig kläderna.
Hans värja låg på en stol bredvid uniformen, och väpnad
med denna klinga, som ännu aldrig färgats af blod,
skyndade han ut i den långa korridor, å hvars båda sidor
öfra våningens gästrum voro belägna.

Fanjunkaren var ej den ende af bröllopsgästerna, som
af det märkvärdiga bullret blifvit störd i sin nattro; de
hade allesamman blifvit väckta; och just som mannen med
värjan kom ut i korridoren, öppnades der dörrar till höger
och venster och flera röster hördes utropa: “Hvad står
på? Hvad i Herrans namn är det?“

De flesta förenade sig i fanjunkarens första åsigt, att
det var bruden, som ställt till något spektakel; men
kommissarien, som hade finare öron än alla de andra, opponerade
sig bestämdt deremot och trodde, att det var rånare, som
kommit i huset. Han hade derföre också tagit sin pistol
i handen — han förde alltid en sådan med sig, hvart han
for, emedan “det fanns så mycket elakt folk ute på vägar
och stigar“, och gick med detta vapen manhaftigt fram
åt nedra våningen. Efter honom kommo fanjunkaren och
löjnanten (assessorn hade stannat qvar på sitt rum) samt
efter dem, på några stegs afstånd, ett af fruntimren, näm-
ligen mamsell Karin.

“Ack herre Gud, bevara oss väl!“ klagade hon i en
ängslig ton.

“Tyst derborta,“ sade kommissarien med dämpad röst
“de kunna annars undkomma!“

Så gick nu tåget helt sakta utför trappan.
Nedkommen i bottenvåningen, fick den lilla truppen en
förstärkning af andra husets invånare. Och se, här hade
man ju bruden sjelf! Klädd i half kostym och med en
nattlampa i ena handen samt en stor damborste i den
andra, kom hon utrusande i förstugan, och i hennes spår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 12 06:43:38 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/slundbergs/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free