Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men mera makligt och försigtigt, gick sekter Lundberg sjelf
i tofflor och nattrock.
“Det är i magisterns rum!“ sade bruden och pekade
som om hon haft en kommandostaf i handen, med
damborsten mot en dörr längre fram i förstugan.
Det afgörande ögonblicket var nära. Kommissarien
sprang med pistolen i venstra handen fram till dörren,
som befans stängd och utan nyckel i låset.
“Fins någon nyckel, som går till den här?“ hviskade
han till bruden.
“Ja, det fins,“ svarade hon, sprang derpå in i sitt
rum och kom strax tillbaka med en nyckel, den hon sjelf
gick fram och satte i magisterns dörr. I nästa ögonblick
slogs denna af kommissarien på vid gafvel, och kronans
tjenare utropade med en förfärande stämma:
“Stanna, banditer!“
Men när nu bruden kom med lampan fram till dörren
såg man alls icke till några banditer. Der fanns inne i
gästrummet ingen annan mensklig varelse, än magister
Nådenson. Denne stod i blotta linnet midt på golfvet
och höll med båda händerna fast i en stol, den han, så
fort han förmådde, med all kraft stötte emot golfvet,
medan han då och då uppgaf ett rop, som varierade
mellan “tjufvar“ och “hjelp“ och allt detta med en sådan
ifver, att han till en början ej märkte, att hans rum
blifvit öppnadt och att han af andra personer beskådades.
“Han har blifvit galen,“ sade kommissarien till dem,
som stodo i förstugan. “Man måste noga bevaka honom.“
Vid ljudet af denna röst kom Nådenson ändtligen till
någon besinning igen; och när han nu fick se länsmannen,
satte han stolen ifrån sig och utropade med matt röst:
“tjufvar — der!“ samt pekade mot tapetdörren, som ledde
till skrubben. Derpå gick han med vacklande steg till
sin bädd, kröp ned och drog täcket öfver hufvudet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
