- Project Runeberg -  Sekter Lundbergs bröllop. Berättelse ur folklifvet /
55

(1878) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

torkade ångestsvetten ur pannan och afvaktade, visserligen
något lugnare än förut, men ändock med spänd väntan,
sin slutliga befrielse från de förmodade bofvarne.

Kommissarien och fanjunkaren kastade hastigt undan
möblerna, som magistern uppstaplat framför dörren, och
den förre tog ur brudens hand lampan och gick med denna
in i skrubben.

Icke heller der sågs någon mensklig varelse till, men
i det samma kommissarien steg ditin, kom hans hund Fylax
ödmjukt framkrypande mot sin herre. Det var han, som
var den sannskyldige inbrottstjufven. Utestängd på qvällen,
hade han, när nattkylan började kännas något skarp, gått
och sett sig om efter någon lämplig sofplats och derunder
kommit till det förut omtalade, ostängda fönstret till
skrubben. Han försökte ett hopp dit in; men detta
verkställdes så klumpigt, att han visserligen lyckades komma
in i skrubben, men med det samma också slog ut
fönsterrutorna och för öfrigt åstadkom så mycket buller, då
han kom ned ibland allt skräpet derinne, att magistern
nödvändigt måste vakna dervid. Denne trodde
naturligtvis strax, att det var tjufvar, och då han i nästa
ögonblick äfven tyckte sig förnimma något buller ute i
förstugan, vågade han ej lemna rummet, utan tillgrep i
sin ångest den utväg att få hjelp, som här blifvit
beskrifven.

Så fick detta äfventyr sin upplösning. De flesta af
bröllopsgästerna skrattade rätt hjertligt deråt, men ett par
af dem blefvo litet smått förargade. Dessa voro
länsmannen och fanjunkaren, hvilka onödigtvis uppträdt
beväpnade, och derföre nu med pistolen och värjan smögo
sig upp till sina rum.

“Presten är galen!“ förklarade kommissarien, under
det de tillsammans gingo uppför trappan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 12 06:43:38 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/slundbergs/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free