- Project Runeberg -  Sekter Lundbergs bröllop. Berättelse ur folklifvet /
56

(1878) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Visst är han det,“ sade fanjunkaren. “maken till
äfventyr har jag aldrig upplefvat.“

Efter dem gick löjtnanten upp till sitt rum och tog
dervid i förbigående god natt af bruden och Karin, som
stodo qvar och pratade i förstugan. Han var för
tillfället i en mycket munter sinnesstämning och gick
småskrattande uppför trappan.

Han kom till sin dörr, öppnade den och steg in i
rummet. Men som han kommit inom tröskeln tvärstannade
han, emedan han i den halfdunkla natten såg en qvinlig
varelse framför sig.

“Är det pappa?“ frågade en mild, ljuf stämma.

Det var Hanna, och vår unge man hade således
tagit miste om dörr, hvilket var lätt gjort på ett ställe,
der han förut aldrig varit.

“Nej, det är Carl!“ svarade han.

“För Gud skull, säg, är det någon fara å färde?“
frågade hon.

“Nej, det är bara magister Nådenson, som har
blifvit skrämd af en hund, som hoppat in genom fönstret.
Men det var inte för att berätta det, som jag kommit
hit; — jag har tagit miste om dörr och ber så mycket
om ursäkt — god natt!“

Dermed öppnade Lejonhjerta åter dörren för att gå,
men då han i det samma tydligen hörde ljudet af steg
ute i korridoren, tillslöt han den åter, af fruktan, att det
måhända kunde gifva anledning till förtal, ifall någon finge
se honom komma utur Hannas rum.

“För Guds skull, Carl, gå!“ stammade hon.

“Jag vågar icke för Hannas egen skull,“ hviskade han
tillbaka, “här gick någon i korridoren, och jag var rädd att
man kunde få något att säga.“

I detta ögonblick öppnades dörren åt korridoren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 12 06:43:38 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/slundbergs/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free