- Project Runeberg -  Sekter Lundbergs bröllop. Berättelse ur folklifvet /
57

(1878) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då löjtnanten nyss af misstag steg in i Hanna
Haborgs rum, hade detta blifvit observeradt af mamsell Karin,
som strax efter honom smugit sig uppför trappan.
Ögonblickligen sprang hon då in till sina systrar, hvilka likasom
hon stigit upp och klädt sig, och ropade häftigt till dem:

“Kom, flickor, så gå vi in till den stackars Hanna;
jag hörde, hur hon grät inne i sitt rum — tänk, hvad hon
skall vara förskräckt!“

Medan hon sade detta, tände hon ett ljus och skyndade
derpå genast, i spetsen för de fyra flickorna, till Hannas
kammare.

Deras oförmodade uppträdande der kom Hanna att
uppgifva ett svagt rop. Löjtnanten bibehöll deremot
fullkomligt sin fattning, ty just som han fått se de fem
länsmansdöttarne, så visade sig äfven strax bakom dem — prosten
Haborg. Denne hade återvändt från sockenbudet, stigit ur
vagnen nere vid stallet, som låg ett stycke ifrån bostaden,
och sålunda helt oförmärkt kommit in i huset, der bruden
sjelt öppnat dörren för honom.

“Ack, förlåt!“ sade Karin i en söt, men litet försmädlig
ton. “Vi trodde att du var ensam.“

“Jag visste, att min fästmö var rädd,“ svarade Carl,
som redan hämtat sig från sin bestörtning, “och derföre
gick jag in att upplysa henne om orsaken till oväsendet
der nere.“

“Fästmö!“ utropade alla fem systrarne i korus. “Kors,
det ha vi inte vetat förut!“

“Nej,“ svarade prosten, som nu steg in i rummet,
“min dotters och löjtnant Lejonhjertas förlofning har så
nyss försiggått, att vi ännu icke hunnit eklatera den.“

Dermed gjorde han en artig bugning för Karin och
hennes systrar och gaf dem en blick, som lät dem förstå,
att de borde aflägsna sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 12 06:43:38 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/slundbergs/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free