Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dialog om sättet att sluta stycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag återvänder då till det dimblåa eller till
hälften outredda i mitt sätt att sluta, hvilket
visar sig så väl hos don Juan, som i andra
stycken. Jag har icke imaginerat det annorlunda, ty
lifvet sjelf är icke på annat sätt. Jag hör sägas,
att många hedra mig med att vilja anse sig som
mine Motståndare. Hade dessa motståndare så
mycket verklig aktning för lifvets och sanningens
egen beskaffenhet, som de säga, så skulle de
äfven gilla konstens sträfvande till likhet dermed.
Jag hör och hör åter, fortfor Richard, på de
muntliga kritiker, dels för, dels mot, som jag
får. Om det kan lända till upplysning, eller är
en ännu större gåta, vet jag icke; men jag
tillstår uppriktigt, att en stor del deraf är mig
ofattligt. Det är, som rörde det Araucana, eller
någon annan än mig: jag hjuder till att begripa det,
men mycket säkert angår det någon höjd af
föreställningar, der jag icke befinner mig. Hvarje
komposition, jag försökt, hvilar till uppfinning
och utförande på inre erfarenheter och
genomlefda sensationer. Derföre kan jag lika litet
redogöra (theoretice) för deras värde, som inse deras
ovärde; emedan de egentligen, som jag tycker,
hafva ingendera. De äro endast själsutgjutelser,
att likna vid protokoller öfver hjertats, tankens
och sinnets olika tillstånd; om detta uttryck går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
