Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dialog om sättet att sluta stycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer i en stämning af oberoende mot dem —
som vill säga, han röres stundom ej så mycket af
dem. Författaren och läsaren äro icke nu två
faktorer, samarbetande till ett enda, oupphörligt
blifvande och uppkommande verk; utan de äro
begge ett slags egoister, utom hvarann, stundom
kalla nog för hvarann.
Det är en stor konst att skrifva så, att man
riktigt fulländar sitt ämne, matieren må vara
vettenskaplig eller artistisk. Men att, utan synlig
fulländning i arbetets för ögonen stående linier,
likväl göra det så, att hos läsaren eller
betraktaren just de toner anslås, just den verld väckes,
som skall väckas; och på det sätt, att han på
egen hand går vidare fram i Verkets bana; det
är ock en konst.
Men härtill behöfvas visserligen läsare och
betraktare, som äro väckbara. Frågas dock, om ej
äfven ett arbete af det sjelftillräckliga slaget, af
den synliga fulländningen, af det sjelf-uttömda
skrifsättet, fordrar läsare med intresse, såvida
verket af dem skall genomgås till ändan? —
Fordran på receptivitet må icke förblandas med
författare-egoism. Receptivitet kan icke undvaras af
någon, emedan behofvet deraf grundas på en
helig naturlag, som gjort alla varelser till
fraktionärer. Individerna äro skapade till hemisferer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
