Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den flytande gödselns användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
det att rötterna i jorden må kunna upptaga näringen och kanske
förvara en del däraf, så att den icke urvattnas under vinterns
lopp. Däremot bör urinen aldrig föras ut på kälad jord.
Om urinen förbrukas om sommaren på gräsvall, så bör detta
ske antingen strax före eller efter en god regnblöta, såvida man
icke efteråt vattnar med vanligt vatten; detta för att icke urinen
skall afsveda gräset. Däremot kan man vattna rotfruktsfälten vid
hvilken tid som helst, utan hänsyn till om jorden är fuktig eller
torr, i synnerhet om jorden emellan rotfruktsraderna är lös och
väl luckrad.
När vi vattna med urin om sommaren, fastgöra vi först en
låda bakom urintunnan. Denna låda har en längd af 53 decimeter,
en bredd af 20 decimeter och en höjd framtill af 13 decimeter
(baktill ni.got högre), allt invändiga mått. I botten äro
fastgjorda tre järnrör cirka tre fjärdedels tum i Öppningen. De två
yttersta rören böja sig till hvar sin sida så mycket, att när urinen
rinner från tunnan ut i lådan och genom rören, så är afståndet
mellan hvarje utlopp 5 decimeter, nämligen samma afstånd som
mellan h arje beträd. Med hjälp af denna enkla inrättning uppnå
vi alltså att vi få urinen ned mellan betraderna, utan att den berör
toppen. Och då de två yttersta järnrören föra urinen ned i de
spår, som vagnshjulen ha efterlämnat, samt då jorden i midten är
godt luckrad i förväg, så sjunker uriuen hastigt ned i jorden utan
att kunna skada betorna. Vi så alltid på flat botten, älven om
jorden vid den tiden är nog så torr.
Snarast möjligt efter en sådan vattning bör radrensaren
användas för att arbeta ned och blanda urinen med jorden, ty annars
skall en del af kväfvet afdunsta såsom ammoniak.
Efter ett försök på Dalums landtbruksskola af N. A. Hansen
har det visat sig, att ingenstädes gifver urinen ett så stort utbyte
som till rotfrukterna. Man bör därför helst spara så mycket urin
från vintern, att hela rotfruktsfältet kan få minst en vattning häraf
om sommaren -— helst i juni månad.
En af orsakerna till att urinen verkar så särskildt lyckligt
till rotfrukter är, att dessa förbruka betydliga mängder af kali,
och på detta ämne är urinen mycket rik; den har ungefär tre
gånger så mycket kali som kväfve.
God urin innehåller cirka en half procent kväfve. Försiggår
spridningen jämt på gräsvallen, så äro 2,700 kilo urin tillräckliga
på ett tunnland. Man kan beräkna, att kväfvet i 8,000 kilo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
