- Project Runeberg -  Småbrukarens bok /
150

(1912) [MARC] Author: Anders Jørgensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När skall höslåttern börja?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18

Denna torkning kan ake: Antingen genom att goltorka
växterna eller genom att utsätta dem för blåst.

Men hvilket är nu det bästa?

Ja, här kan man lära af kvinnorna. När de skola bleka
lärft, så utbreda de det för solen. Men skola de torka lärftet, så
hänga de upp det så., att det utsättes för blåst. Och då nu
grönfodret blott skall torkas — ty det gäller ju blott att drifva ut
vattnet —, så är det företrädesvis vinden och icke solen som här
bör göra tjänst.

Samtidigt med att vattnet afdunstar från plantorna, ombildas
deras närande ämnen, så att de blifva lättupplösligare än förr,
men därför kunna de också lättare bortstekas af solens strålar
eller urvattnas af regn och dagg. Det är därför förkastligt att
breda ut höet för sol o&h dagg och för möjligen kommande
regnskurar. Icke blott en mängd af klöfverns värdefulla småblad
falla af och försvinna vid denna torkningsmetod, utan äfven
stänglarna förlora en del af sina närande ämnen, blifva sköra och mista
sin kryddande doft. Sådant dåligt inbärgadt hö kan därför
förlora en tredjedel, ja, intill hälften af sitt näringsvärde. Det gäller
därför att få grönfoderskördarna torkade snarast möjligt af vinden,
icke af solen. Och därför bör man så vidt möjligt blott slå sitt
foder, när det är torrt, icke i dagg eller regnväder. Vidare bör
man icke sprida slagen, såvida de ej äro ovanligt tjocka, men låta
dem ligga orörda en dag och kanske vända dem en gång för att
efter någon tids förlopp föra dem tillsammans i vålmar och låta
dessa så stå, tills de föras in.

När man blott har ett mindre jordstycke med foder, och
man särskildt vill påskynda torkningen, så brukar man i Danmark
gå tillväga sålunda: Man tager en långhalmskärfve och binder den
löst i toppändan, men sprider den väl ut i rotändan. Utanpå ocb
ofvanpå denna kärfve bildar man så en vålm. Därefter gör man
med räfsskaftet ett stort och rymligt hål vid foten af vålmen från
norr och intill långhalmskärfven och ett liknande från söder, så
att luften kan få riklig ingång. En sådan liten stack är efter
loppet af några dagar tjänlig till inkörning.

Ännu hastigare kan dock torkningen ske, 4m man i stället
för långhalmskärfven har tre stycken ett par meter långa störar
att sätta i midten af hvarje vålm. Dessa störar sammanbindas
upptill med ett gräsband och få nedtill bilda så stor trekant som
wiöjligt. Nedtill söres från norr till söder en öppni^ till det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:03:49 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smabruka/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free