- Project Runeberg -  Småbrukarens bok /
165

(1912) [MARC] Author: Anders Jørgensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärter, vicker och bönor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

?

Odlas bönorna ensamt för sig, så böra de helst sås i rader
med nio till tolf centimeters afstånd mellan hvarje böna i raden
samt femtio till sextio centimeter mellan hvarje rad, så att man
får plats till att rensa och luckra jorden mellan raderna —
således alldeles som man behandlar jorden vid rotfruktsodling.

Man använder minst 75 kilo bönor till hvarje danskt
tunnland, när de sås i rader, men om man föredrager att bredså demr
så måste man använda dubbla kvantiteten.

Om bönorna under blomningstiden anfallas af bladlöss, så
kan man med en lång skarp knif kapa toppskotten af stänglarna.
Men detta måste göras, innan ohyran fått för mycken makt, ifall
man skall kunna förhindra att bönorna förstöras.

Bönorna äro mogna nog till att skördas, när de nedersta
baljorna äro svarta. Stänglarna afskäras med en större knif och
böra helst strax bindas och sättas i skylar, och .när dessa stått i
tio till fjorton dagar föras de hem. Såväl bönorna — som helst
böra malas eller också utblötas i kokhett vatten, innan de gifvas
till kreaturen — som baljorna och stänglarna ätas i allmänhet
med begärlighet af såväl hästar som kor. Särskildt äro bönorna
utmärkta till arbetshästar, I aHmänhet är det mest lönande att
så litet bönor bland ärterna, ty då bönornas stänglar äro höga och
styfva gifva de ärterna stöd och dessa gifva på det sättet gärna
större skördar. I stället för bönor kan man också så litet hafre
eller korn bland ärterna. Kornet uppätes dock gärna af
sparfvarna, innan ärterna äro mogna nog till att skördas.

Tillsammans med vickern bör också helst sås litet hafre eller
korn — eller kanske litet af bägge delarna, särskildt om man
Önskar vickern till utsäde. Den blir nämligen i regeln kraftigast,
när den får växa samman med litet långstråig säd.

Om ärterna eller vickern anfailes af ohyra är det gagneligt
att utså litet kalkmjöl öfver den, antingen i morgondaggen eller
strax efter ett regn,, så att kalken kan blifva kvar på plantorna
en tid.

Omsorgsfulla undersökningar hafva visat att alla baljväxter
hafva förmåga att i sina rotnät uppsamla kväfve från luften. Ju
kraftigare plantorna växa till, desto mer uppsamla de. Af denna
orsak bör i såväl större som mindre landtbruk odlas baljväxter,
såvidt jordmånen lämpar sig därtill, dock icke oftare å hvarje
skifte än hvart sjunde eller hvart nionde år, emedan d«* gifva.
dålig afkastning, om de återkomma för ofta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:03:49 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smabruka/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free