Stadigt vid rodret!
                Ett sista slag
nu tornets klocka dig sänder:
stå upp och styr fram mot den unga dag,
som nyårets morgonsol tänder!
Är kölens fåra, som ligger gömd
i mörkret bakom dig, re’n spårlöst glömd
i tidshafvets bölja, som rullar?
Var hvarje din handling i svunnet år
blott pärlande skum, som likt dagg förgår
å grönfagra, sollysta kullar?

Eller vet du en gärning, som ädel är gjord
och som nöjd du ditt hjärta kan visa
de dagar, som stunda, till lisa?
Om ej, så lyssna: stig åter ombord
och passa ditt roder! Håll kursen klar,
följ noga kompassens siktning!
Men minns: om din nästa aktsam var,
stör ej hennes kosas riktning!