Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En solstråle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då den gamla kvinnan lämnade rummet med den fyllda
kaffekannan i handen, hade hon förnummit det varma solskenet
och själf fått en stråle däraf i ögonen.
Hon gick fram till en bädd, som stod vid ena väggen i
hennes lilla kammare. En ung, sjuk flicka låg där; hon inandades
med välbehag doften från kaffet.
»Blef hon förargad, mormor?» frågade hon oroligt.
»Å nej, hon var så snäll och vänlig, att det gjorde mig
riktigt godt», svarade den gamla.
Solstrålen trängde in i den bleka flickans hjärta.
Fattigdoktorn var just icke någon vekhjärtad person; han talade sällan
mer än högst nödvändigt med sina patienter, särskildt inte alls
till de kvinnliga. Vid sitt morgonbesök på vindskammaren i dag
var han mer än vanligt vid dåligt lynne; han var nödsakad att
göra ett djupt snitt i flickans ena sjuka arm, och han sade henne
kärft besked härom utan minsta spår af medlidande, fastän ett
par blå ögon sågo bedjande på honom.
»Tack så mycket, herr doktor», sade den unga flickan, när
han åter förband armen.
»Ni tyckes vara vid godt mod i dag.»
Läkaren sade detta mera för att säga något; han kände sig
förvånad öfver flickans tacksägelse; han hade ju endast orsakat
henne smärta.
Den sjuka tänkte på den vänliga grannen, på mormoderns
glada leende och svarade: »Alla äro de så vänliga mot mig.»
Då läkaren inträdde i sin ungkarlsboning, hade också han
solsken i blicken. Hans gamla hushållerska kom förgråten emot
honom. Hon hade några dagar förut bedt om lof att besöka en
sjuk syster. Men doktorn hade med förargad röst vägrat: hon
visste ju, att han afskydde hotellmat. Nu stod han just och tänkte
på den tacksamma patienten, när hushållerskan kom för att hjälpa
honom af med rocken.
»Jag har ändrat mig», sade han, »hon kan gärna resa.»
Hon tryckte hans hand, så det gjorde ondt i den. Hennes
ansikte sken af glädje, då hon kom tillbaka ut i köket.
Innanför dörren stod en liten fattig flicka. Hushållerskan hade just
varit i begrepp att visa bort henne, när doktorn kom hem.
Barnet hade blifvit stående.
»Här har du den mat jag själf skulle haft till middag, jag
är alldeles mätt», sade kvinnan i sin glädje och packade barnets
korg full.
»Mor, mor, jag har bröd och kött och potatis!» jublade den
lilla flickan, då hon visade sina skatter för sin sjuka moder. Den
aftärda kvinnan utbrast i loford öfver människors godhet. Och
solskenet sänkte sig ned öfver hennes sjukbädd och värmde
hennes hjärta.
Det finns så många solstrålar. Hvem är redo att uppsamla
dem och låta dem gå vidare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
