Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blinde såningsmannen. Saga af O. E. Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den blinde såningsmannen.
et var en gång en såningsman, som var blind och
icke desto mindre sådde sin säd. Sådant tycktes
icke vara synnerligen klokt af honom. Ty den, som
ej har sitt ögas ljus, kan ju lätt »så bland stenören,
på den tilltrampade vägen, på den kala klippan eller
bland törnen» — i stället för »i den goda jorden».
Och i alla dessa fall blir det alltid dåligt beställdt
med både växt och skörd, såsom Herren säger i sitt
evangelium.
Men den blinde såningsmannen hade intet annat
att göra än så. Ty ett himmelskt sändebud hade
befallt honom det. Och när himmeln bjuder, måste
varelserna lyda. Ty himmeln är större och visare
än de. Ja, människan måste ofta lyda hans bud,
ehuru hon icke vet hvarför. Det beror förvisso därpå,
att himmeln lika litet kan afslöja för henne alla
sina rådslag, som härföraren förmår meddela hvarje
soldat i ledet alla de planer, som hvälfva sig i hans
hufvud och som afse att föra hans här till segerrik
kamp.
Hör nu emellertid såningsmannens lilla saga.
Det var vår, och ett himmelskt väsen förde honom
till ett nyberedt fält.
»Här stå tegarna färdiga», sade det. »Vårregnet
har nyss fuktat och uppmjukat den hårda jorden.
Majsolen värmer och lyser. Himmeln har gjort sitt.
Plöjaren har gjort sitt. Gör nu ock du ditt! Du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
