Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blinde såningsmannen. Saga af O. E. Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mina kära ha icke afmejat en enda kärfve. Min
hand har icke smekt så mycket som ett enda gyllene
korn. — Det är mig en gåta, hvarför varelser födas
— en ännu större, hvarför de onyttiga, sådana som
jag, få se dagens ljus.»
Denna den blindes sorgsna klagan hördes af det
himmelska sändebud, som bjudit honom så.
»Din suck har trängt fram till all barmhärtighets
Fader», sade han. »Jag vill föra dig tillbaka till de
fält, där din darrande hand sådde, i det hon lydde
utan att se.»
Och så kommo de till nämnda tegar. Den blinde
såningsmannens fina öra förnam redan på afstånd det
ljufliga suset af fältens vågor, där de sakta gingo för
sunnanvinden. Han trädde närmare, och hans magra
darrande hand strök ömt de fulla, svällande axen.
Han böjde sig ned för att kyssa dem.
Då stack honom en tistel.
»O ve!» utropade han, »har jag sått tistel i Guds
säd?» Och från hans blinda ögon föllo heta tårar
på den ovänliga örtens hvassa taggar. Men
himmelns sol speglade sig i dessa tårar, och de skimrade
som stora pärlor af den färgprakt hon förlänade dem.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
