Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O. P. Sturzen-Becker. Af C. B.-H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O. P. Sturzen-Becker.
an hör så ofta påstås, att Sverige i midten af förra
århundradet var ömkligt litterärt armt.
Visserligen var den svenska dikten under långa tider ej så
klangrik i tonen, efter det dess stormän, Tegnér och
Geijer, Wallin och Franzén, tystnat. Men det sjöngs
i alla fall både varmt och ärligt, både tonskönt och
tändande.
Svenska skalder diktade, gripna af sin tids stora
politiska tankar i in- och utland. Och tiden var liflig,
den glödde af hänförelse; det var en ungdomens tid,
då studenter kände sig som nationella stridsmän. Det
var den tiden, då Polen sökte bli fritt, då Ungern
stred för sitt själfbestånd, då Italien stred för sin enhet,
då i Norden enhetstanken — skandinavismen —
blossade upp och då i Sverige det dessutom politiskt
kämpades för ordets frihet, för social jämlikhet — det var
den tiden, hvars tankar och arbete förberedde den stora
representationsomhvälfningen 1865, i och med hvilken
Sveriges landtmannaklass inträdde så att säga i ett nytt
skede, det som fört den till en högre både social,
politisk och ekonomisk lyftning.
En af den tidens svenska diktare är O. P.
Sturzen-Becker (Orvar Odd). »Det är hänförelsen, som för
världen framåt», yttrade han en gång. Och må det sägas,
han hjälpte ärligt till härvid. Visst icke endast som
diktare, men äfven som politisk skriftställare, framför
allt som tidningsman, detta senare både i Stockholm
och Skåne. Här nere lärde han känna Danmark på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
