Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik-Jansarne. Skildring från Amerika af J. Lundin-Stockenstrand. Med inledning af C. B.-H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vettasenjokiträsken och drogo bort till Narkforsen.
Det var kallt, och luften kändes skarp att inandas, där
vi foro uppför en af Narkens höjder. Intet grässtrå
syntes, intet ljud hördes rundt om oss, allt var
onaturligt, dystert, dödt. Jag såg på solen, som
slocknade alltmer, och undrade, om den skulle vara sådan
på domens dag.
»’Detta är Jerisvara, den högsta kullen mellan
Vet-tasenjoki och Kalix’, sade bonden; ’här uppe samlas
man för att hålla sommarvaka.’
»På kullens topp låg ännu snö kvar mellan
vind-brutna tallar. De stodo i små dungar, som om
vinden sopat dem tillsammans, alla med sina sneda
kronor böjda åt söder. På en af de öppna platserna
stod en liten ljushårig man med röda, lysande ögon
och talade till en hop folk, som sutto rundt om på
stenar och vindfällen.
»Hans röst var som sunnanvinden. Man måste
höra på den, om man ville eller inte. Den väckte oro,
längtan, hänryckning. Man blef vek, glad,
sorgmodig och ångerfull, allteftersom den rösten ljöd. Han
talade fort, i korta satser, och under uppehållen sjönk
hans blick som en eldgnista ned i min själ. Från
den stunden och under femton års tid var Erik
Janson den lefvande guden för mig liksom för alla hans
trosförvanter. Han sade aldrig själf att han var
Kristus, som återvändt till jorden, men vi trodde det alla!
»Hans lära var grundad på bibeln, men han gjorde
många tillägg, bland annat det, att vi aldrig kunde
undgå synden, så länge vi lefde bland syndare eller
ens vistades på den plats där synder begåtts. Det var
synd att äga någonting, att skänka mera tid åt
arbetet än åt bön och betraktelser. De heliga voro som
bröder och systrar, de hade allt gemensamt. De
äldsta i församlingen blefvo de ledande. Tabernaklet
skulle en gång uppföras i ett nytt land, på en mark,
som aldrig trampats af människofot. Murarna skulle
vara hvita som snöfjällen, portarna gnistra af diamant,
och öfverst skulle tvenne tornspiror peka mot skyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
