Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik-Jansarne. Skildring från Amerika af J. Lundin-Stockenstrand. Med inledning af C. B.-H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Han talade hela natten, talade om ett land bortom
hafvet, som blifvit honom uppenbaradt. Där var
himmeln evigt strålande ljus, där växte de härligaste
skördar. Man sådde inte, inte heller arbetade man —
det var Kanaans land, där Guds eget folk var
vän-tadt!
»Innan vi lämnade platsen hade vi förbundit oss
att följa vår nye ledare, hvart det än bar. Under
sång och lofprisan tågade vi ned till Tärende.
Snöflingorna dansade i luften, nordanvinden hven i
trädens torra grenar, på Narkens hvassa fjälltopp hängde
som spetsad den slocknade midnattssolen, öfver
Kalix’ skummande gråa vatten drogo svarta fåglar mot
väster. Men vi sågo ett land af oförliknelig skönhet,
kände värmen från en evigt lysande sol. Mitt hjärta
fylldes af lycksalighet, jag tyckte att vingar buro mig
framåt, och jag, som aldrig talat inför folket, fick
sköna, starka ord för att förkunna.»
Han tystnade, och Ivar hörde på den flämtande
andedräkten, att något af den forna extasen åter
uppflammade. Det hade länge varit alldeles mörkt, och
Ivar kände, att lufthålet snart var igensnöadt, men
han låg orörlig för att ej afbryta berättelsen. Han
mindes nu, att det var detta om »Erik-Jansarne» han
hört i samband med Gunnar Rantanens namn. Erik
Janson, en undergörare, en profet enligt sina
lärjungars åsikt, hade först uppträdt i Norrland som
vandrande gesäll. Somliga påstodo, att han druckit,
slagits och bedårat kvinnorna och att han sagt sig vara
besatt af djäfvulen, andra åter, att han från början
fört ett oförvitligt lif och att han utfört underverk.
Så tog han hyra på ett utländskt fartyg och var borta
i flera år. När han återvände, uppträdde han som
förkunnare af en ny religion. »De syndfrie» kallades
sekten och ansågs allmänt vara en sista efterdyning
af Roparnes våldsamma lära.
Man berättade med undran, hur antalet af hans
anhängare växte. Hans vältalighet förförde, det var
eldfull lidelse däri, en stark själs betvingande makt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
