Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik-Jansarne. Skildring från Amerika af J. Lundin-Stockenstrand. Med inledning af C. B.-H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu strängare tillkommo. Endast mot kvinnorna var
han mild, och de böjde sig som rö för vinden under
hans vilja. ’I, de svagare, äro Herren till behag, ty
I ären starka i tron!’ Jag såg männens ansikten
styfna till i trots under sådana ord, men jag tänkte
inte mycket därpå. Blomma satt vid min sida, och
jag höll hennes hand i min.
»Barnskaran ökades år från år, det fanns familje
träd, som gåfvo skugga åt åtta, tio plantor. Det var
bruket, att föräldrarne vände sig till husmodern med
begäran om hvad de behöfde i klädväg för sig och
barnen. Och som all egendom var gemensam, måste mor
Janson be profeten om medel till dylikt. Fast alla
visste, att samfundet stod sig godt, blef det allt svårare
att förmå honom lämna bidrag. Slutligen började han
tala om att vi förökade oss för hastigt. Inom en
mansålder skulle vårt område vara för trångt. De
medel, han hade i sitt förvar, voro afsedda för andra
ändamål än barnkläder. Efter slutet af en
aftongudstjänst sade han det vara hans vilja, att inga fler barn
föddes här under de närmaste åren. Makarne fingo
åtskiljas, kvinnorna och männen bo hvar för sig. Då
ett ogillande mummel hördes, tillade han:
»’Det är Herrens vilja. . .. Han talar genom mig.’
Hans ton var hetsig . . . befallande. Jag såg mig
bestört omkring, för första gången uppmärksam på
förändringen här. Kvinnorna darrade, men männen
sågo hotfulla upp till Erik Janson.
»’Enligt våra stadgar skall hvarje förslag, som rör
samfundet, underkastas de Äldstes pröfning’, sade jag.
»’Jag har strukit den paragrafen’, svarade Erik
Janson i af görande ton.
»Det kom mycket nära en öppen brytning den
dagen, men Jansons gamla makt segrade äfven nu.
Vi voro så vana att lyda, att vi inte kunde besluta
oss till handling vid den första sammanstötningen.
Och så var det kvinnorna — — När jag talade om
omöjligheten af underkastelse denna gång, hängde
Blomma sig fast vid min arm och bad mig hålla inne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
