Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan om äktenskapet. Berättelse från Steiermark af K. P. Rosegger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ment, hos hvilka han sökt tillflykt! I sanden varsnades
ännu fotspår af de män, som sannolikt burit honom bort.
Kvinnorna sneglade skyggt bort mot platsen och
skyndade vidare.
Då de kommit ned i den breda dalen, där
klippväggarna i Neuhofen lyste röda i aftonrodnaden, skildes
de efter hand; den ena tog af på en sidoväg här, den
andra där, den tredje följde ännu en stund landsvägen.
Afskedet dem emellan var kort och dämpadt; endast
ett par skrattade till högt för att så fort de blefvo
ensamma lika högljudt sucka.
Skomakarhustrun gick fram mot sitt hus, som låg
uppe under fjällväggen utanför byn, nästan doldt af
almarna. Ju närmare hon kom, dess långsammare blefvo
hennes steg. Hvad Höns-Hinke berättat var som
in-brändt i hennes hjärna; hon tänkte på hvarje ord, och
det föreföll henne, att just så skulle hennes man kunna
ha talat vid kapellet, just så kunde han ha handlat.
Där låg ju kapellet, dess röda lampa lyste mot
skomakarhustrun som ett rödt öga ur en djup mörk håla. Hon
gick bort och knäböjde framför Guds moders bild samt
bad en varm hön. I denna allvarliga tystnad, under
dessa tankar på hennes man kommo många små
händelser och saker henne i sinnet rörande hennes
äktenskap. Hur mycket kif och split! Hur mycket hjärtlös
elakhet och fientlighet, hur litet af huslig frid! Och
sällsamt — annars hade hon alltid varit öfvertygad om
att han var skuld till allt — hvarför gjorde han det,
och hvarför underlät han detta? Det var hans skuld! —
I dag föreföll det henne, som om det var alldeles
om-vändt. Han var saktmodig, hon hade retat honom, t\7
hon kunde icke tåla saktmodiga män. Han blef
förtretad, då hånade hon honom intill raseri, och gaf han
henne då svar på tal, då sjönk hon ihop som bruten och
grät och jämrade, emedan hon visste, att tårar rörde
honom. Och därefter kunde hon gräla på honom och
plåga honom efter behag — han var en hustyrann, en
niodubbel ynkrygg, som endast tagit sig en hustru för
att göra henne olycklig. Han var afväpnad, och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
