Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan om äktenskapet. Berättelse från Steiermark af K. P. Rosegger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nu arbetar och studerar jag tio gåuger så gärna
och tio gånger så lätt, nu sedan jag fått veta, att mina
predikningar ha verkan.»
»Hur då?» frågade Hinke.
»Du har väl hört, att efter min sista predikan om
äktenskapet på Athanasiafesten ha kvinnorna i Neuhofen
och trakten däromkring blifvit alldeles förändrade; man
kan inte längre känna igen dem. Men så höll jag också
en straffpredikan, så att det både åskade och blixtrade
i kyrkan. Allesamman äro omvända!»
»Jaså-å», sade Hinke och tog sig betänksamt en klunk
ur sitt glas. Därpå torkade han sig om munnen med
handen och sade: »Med all respekt för ditt Guds ord,
vördige herr broder, men den här gången är det en
annan predikan om äktenskapet, som haft verkan. De
ha sett sina män dö, de ha sett dem på bår, de ha
begrafvit sina män, och vid grafven har rest sig ett
spöke, det dåliga samvetet, och det, min käre herr pastor,
bar hållit den riktiga predikan för dem. Har du inte
hört, att på S:t Athanasiadagen störtade sig en man
ned från Hjortbranten?»
»Det var ju osanning.»
»Ja, det var det, ty icke en, men alla störtade sig
utför branten, alla männen till de ärbara hustrurna från
Neuhofen, som voro på vallfart. Och de uppstodo igen
från de döda! Kan du göra det efter, höglärde herre?
Inte? Jag kan. Men jag skall inte brösta mig af det.
Hustrurna komma att få ett återfall. HvarkeD lärdom
eller sagor eller föresatser hjälpa. Hustrurna få ett
återfall. Jag har bara velat visa — jag, den lille
obetydlige Höns-Hinke, har velat visa pastorn — hur man
måste skaka deras hjärtan, så de vakna. Men jag skall
också säga dig, när din predikan kan verka: håll den
vid mannens graf, så omvänder du hustrun.»
Då han sagt detta, den gamle lille mannen, sagt
det mycket allvarligt, så blef han med ens munter.
Han klappade prästen, som blifvit djupt tankfull, på
armen, såg honom in i det värdiga ansiktet och sade:
»Du är väl inte ond på mig, min bror — eller hur?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
