Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En predikan om äktenskapet. Berättelse från Steiermark af K. P. Rosegger - Den nattgamle tomten. Sägen från Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där hemma har jag en liten kapun; den är redan så
läckert fet och rund och blir för hvar dag allt rundare.
Och när den är alldeles klotrund, skall jag komma hit
till dig med den. Guds frid och farväl!»
et hände en bonde, att han aldrig hann sluta sitt
tröske förrän långt fram på våren, ehuru han
icke märkte sig inbärga mera säd än många bland
grannarne.
Han lade sig därför en dag på logskullen i afsikt
att utspana upphofvet till denna ymnighet. Han fick
då se, huru många tomtar kommo bärande hvar sin
lilla rågnek, dem de alla förde uti hans lada. Bland
dessa skafiare var en ganska liten, som hade endast
ett strå på axeln och pustade mycket tungt, när han
lade det ifrån sig. Då sade bonden, där han låg och
åskådade detta: »Icke är det åt, att du pyser så
mycket: din börda var icke stor»; — hvarpå en af de
andra svarade: »Hans börda är efter hans krafter, ty
bara nattgammal är han; men du skall hädanefter få
mindre.»
Efter den dagen försvann all välsignelse hos
bonden, som slutligen blef ganska fattig och usel.
Den nattgamle tomten.
Sägen från Östergötland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
