Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marits död. Dikt ur »Marit Vallkulla» af A. U. Bååth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marits död.
Ar 1887 utkom skalden A. V. Bååths stora verk
»Marit Vallkulla. IHkt från Dalarna på 1600-talet», i
hvilken han ger verklighetstrogna gripande taflor och
bilder ur dalfolkets lif under den tid, då Sverige stod
på höjden af sin yttre stormaktsställning. Diktverket
— 37 sånger — visar oss hvardagslifvet där hemma,
tungt och dystert, prägladt af fattigdom, okunnighet
och vidskepelse, så olika det brusande segerglänsande
krigarlif, som också hör med till den tidens drag. Det
är det fagra arma naturbarnet Marit, som är diktens
hufvudperson, vallflickan vid Siljans stränder, de stora
ödsliga skogarnas och naturensamhetens dotter. Hennes
vallarfärder med ströfvande kor, hennes torftiga hem,
fästmannen Erker, trollkvinnan Elijn, de hemska
häxeri-processernas och Blåkullafärdernas vidskepelse, i hvars
mörker en sådan evangelii härold som Hakvin Spegel
och en så folkvänlig kung som Karl XI utgöra de
första ljuspunkterna — det är detta, som tecknas i
starka, mäktiga färger. Den dikt, som här meddelas,
skildrar den unga Marits död strax efter det hon slitit
spö å Leksands kyrkbacke till straff för sin förbindelse
med häxan Elijn och mörkrets andemakter.
Marits död.
(Ur Marit Vallkulla, dikt från Dalarne på 1600-talet
af A. U. Bååth.)
Och timma undan för timma ilar.
I bädden dödsblek och tyst hon hvilar;
och hennes bågiga ögonbryn
sig teckna mörka mot hvita hyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
