Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De gamlas död — de ungas bröd. Sägen från Bosnien af Börge Janssen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marken fram till honom för att kyssa hans fotter och
bedja om nåd.
En ropade:
»Ve öfver konungen, som vill mörda oss. Ha vi
ej betalt våra skatter, ha vi ej arbetat, tills våra gamla
händer icke mera orkade, ha vi icke trälat och
sträf-vat, slitit och släpat för att skaffa bröd till de många
munnarna, ha vi icke uppfostrat våra barn till att frukta
Gud och ära konungen? Och nu, då vi äro gamla, nu
skola vi lönas med döden! Först tog han våra barn,
nu tager han oss, ve, ve!»
Konung Kosta höjde sin hand, det blef tyst, och
hans röst ljöd med sorgsen klang:
»I rasen mot mig, men jag vredgas icke! I han
stridt eder kamp, gjort edert arbete, därför skall Gud
belöna eder. Nu ären I gamla. En ny tid inbryter
för Brekovicas land; det gamla måste falla för det nya!
Också vi bli en gång gamla; då måste också vi böja
oss för det nya. Det är alla tiders lag, skrifven af
Guds egen hand.
Gån till edert arbete — det är icke min, det är
Guds vilja!»
Under gråt och veklagan fördes de gamla ned i
klyftan.
Arbetet skred långsamt framåt, men jordvallen blef
dock tunnare och tunnare. En afton, just som solen
gick ned, ljöd ett ångestskri från klyftan; jordvallen
bågnade, ett brak, ett dån: vattnet bröt igenom,
hvirf-lande, sjudande, brusande fyllde det klyftan och jagade
framåt, fram öfver de gamlas lik.
Men då solen åter gick upp, fanns det icke längre
någon sjö; snart stack säden upp ur myllan, hem
byggdes vid hem, lycka och välstånd rådde.
Ännu finnes klyftan mellan bergen, den kallas än
i dag »Kosteo» efter den vise konungen, ännu grönska
ängarna och gulna sädesfälten vid Bihac, ännu finnes
det hem vid hem, och ännu sjunger bonden till
gusla-rens toner om de gamlas död, de ungas bröd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
