Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur människorna skapade tiden. Af J. G. Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härvid lärde man sig snart att använda ett hjälpmedel,
som bokstafligen ligger nära till hands, man räknade
nämligen på fingrarna. Därmed hade människan
skapat en ny tidsbestämning, veckan, hvilken således
bestod af fem eller tio dagar, allteftersom man räknade
på ena handen eller båda. Nordens folk synas hafva
räknat veckan till fem dagar, medan egyptier och
greker använde tiodagarsveckan, liksom kineserna ännu
i dag. Numera räkna emellertid de civiliserade
folken hvarken fem eller tio dagar, utan hafva en
sju-dagarsvecka. Hvarifrån denna kommit, skall omtalas
längre fram.
Den nästa tidsbestämning människorna skapade var
månaden, och man kom därtill, såsom själfva namnet
angifver, genom ett uppmärksamt iakttagande af månen.
Natten var icke alltid ogenomträngligt mörker, tvärtom.
Var det mäktiga himlahvalfvet fritt från moln, syntes
det besatt med otaliga små gnistrande ljus, hvilka
tycktes bilda de mest egendomliga figurer. Man såg
björnar och lejon, ormar och fiskar, ja till och med
människor, snahbfotade jägare och väna jungfrur. Här
var ett nytt och omätligt fält för människans
vetgirighet, tusende gåtor att lösa, tusende »hvarför» att
framställa. Och vissa tider såg man plötsligt i natten ännu
ett ljus, skarpt och rundadt som en jaktbåge. Det
växte och växte för hvarje natt, tills det slutligen
förvandlats till en cirkelrund skifva, hvilken upplyste hela
jorden utan att värma eller bränna och nästan gjorde
natten till dag igen. Och efter många iakttagelser var
man till sist alldeles säker på att tiden mellan hvarje
fullmåne alltid förblef densamma, omkring trettio dagar
och nätter. Därmed var månaden gifven, och den
passade förträffligt till veckoräkningen. En månad
utgjordes af tre eller sex veckor, allteftersom man räknade
tio eller fem dagar på veckan.
Men det återstod ännu en upptäckt att göra, och för
denna hafva vi säkert att tacka människor, som bodde
i ett tempereradt klimat med skarpt åtskilda årstider,
kanske bland Kaukasus’ berg eller i Tibets högland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
