Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur människorna skapade tiden. Af J. G. Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betet tröt, lärde bon sig att själf beså och skörda
marken för sig och sin boskap. Men då hon sålunda tog
själfva jorden och dess alster i besittning som sin
egendom, nödgades hon också att åt sig uppföra fasta
bostäder, binda sig fast vid den jord hon brukade. Och
så uppstodo efter hand hela samhällen af människor,
byar och städer, och med dessa behofvet af en
ordnad styrelse. Härmed inträda vi i själfva gryningen
till mänsklighetens historia, så långt vi i dag kunna se
tillbaka, d. v. s. omkring 5000 år före Kristus.
Yid denna tid hade sedan urminnes dagar de stora
slätterna kring Eufrat och Tigris varit bebodda af ett stort
och mäktigt folk, som kallade sig ackader eller
sumerer och sedan, hopblandade med semitiska stammar,
bildade i söder det rika Babel eller Kaldéen och i norr
det krigiska Assur. Detta folk kände äfven
skrifkons-ten och använde den s. k. kilskriften, af hvilken vi i
våra dagar med n^-cken möda söka inhämta
vittnesbörden om dess urgamla kultur. Man kände sedan
länge året och månaderna och räknade till en början,
liksom de gamla skandinaverna, veckor på fem dagar.
Aret begynte med höstens inträdande, således med
september månad, såsom fallet ännu i dag är hos deras
stamfränder, judarne. Orsaken är lätt att förstå. För
dem, som bebo de varma länderna, är solen ingen
af-hållen vän. Hon förbränner all växtlighet, uttorkar
alla källor, kväfver all verksamhet och gör människorna
slöa och eländiga. Först mot hösten kunde man vakna
upp till nytt lif och började då också det nya året. I
sammanhang härmed var det äfvenledes naturligt, att
man framför den brännheta dagen föredrog natten med
sin svalka, sina gnistrande stjärnor på en nästan
ständigt molnfri himmel och månens milda, kyliga sken.
Därför räknade man dygnet, icke såsom i norden från
soluppgången, utan från klockan sex om aftonen. I
långt senare tid samlades större delen af semiterna kring
en ny religionsstiftare, Mohammed, och det var då helt
naturligt, att han till sin religions sinnebild valde
half-månen, liksom de kristna hafva korset, och japanerna,
Smdhemmens Kalender. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
