Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur människorna skapade tiden. Af J. G. Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade det förflutna i många tiotusental af år. Öfver
landet hvälfver sig en klar himmel, om natten
underbart härlig i sin stjärneprakt. Icke underligt om de
vakna och intelligenta kaldéerna redan tidigt begynt
göra stjärnorna till föremål för sina iakttagelser och
att de äro världens äldsta kända astronomer. Bland
märkliga ting de skådade var intet mera
hemlighetsfullt än planeternas gång. I den oräkneliga skaran af
stjärnor, som alltid intogo sina bestämda platser och
visade samma bilder, fanns det nämligen fem, som
tycktes gäcka alla mänskliga beräkningar. De lyste än
starkare, än svagare, med blått eller rödaktigt sken,
de irrade omkring på alla delar af himlahvalfvet och
voro stundom alldeles försvunna. Ingen kunde utforska
deras godtyckliga banor, man blott såg och undrade.
Slutligen trodde man sig hafva löst gåtan. Liksom
solen och månen styrdes af eviga gudamakter, hvilka
genom dessa himmelska ljus inverkade på jorden och
dess invånare, så voro äfven de fem planeterna
boningsplatser för gudar, begåfvade med makt att länka
människornas öden efter sitt behag.
Sommar och vinter, regn och torka, storm och stiltje
berodde af solen, månen och planeterna. Och lika säkert
bestämdes den enskilda människans lif och död, lycka
eller olycka af den ställning dessa stjärnor intogo i
hennes födelsestund. Den högsta kunskap blef då att
af planeterna utforska gudarnes vilja och framtidens
skickelser. Och eftersom man tänkte sig, att hvarje
planet jämte solen och månen härskade öfver världen
hvardera sin dag, så fick man härigenom en ny
tidsbestämning, en vecka på sju dagar, som begynte med
solens dag och sedan månens och de öfriga
planeternas. Sjutalet blef det heliga tal, som i sig inneslöt
både världsskapelsens och världsstyrelsens hemligheter.
Och ännu efter så många tusen år räkna vi veckan till
sju dagar och nämna hvarje dag med samma namn
som folket på Babels slätter. Vårt år med sina
högtider är ett kristligt år, men dess månader äro
romerska hedningar och dess veckor och dagar ännu som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
