Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur människorna skapade tiden. Af J. G. Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för fem tusen år sedan kaldéer. De vise från
österlandet, som, vägledda af stjärnan, kommo till Jerusalem
för att tillbedja den nyfödde konungen, skulle icke
känna sig det minsta främmande för vår tideräkning,
ty den är ingen annan än deras egen.
Vi hafva sett, huru människan genom aktgifvande
på solen, månen och stjärnorna skapade tiden och sökte
uppdraga de gränser, inom hvilka hon lefde. Men
världen själf, hur tänkte man sig denna? Just sådan man
såg henne: en ofantlig festsal, hvars fasta, orörliga
golf var jorden, öfver hvilken hvälfde sig det härliga
taket med sina sju himlar, där gudomen tronade och med
allsmäktig hand styrde sol, måne och stjärneskara och
genom dem jordens elementer och alla lefvande
varelser. Men under jorden var mörkrets boning, helvetet,
där de onda andarne rådde och hvarifrån de spridde
köld, mörker och död öfver jorden samt under evig
kamp med ljusets gudar sökte rycka människorna till
sig som hyte och störta dem i afgrunden. Jorden
var således världens medelpunkt och människan jordens
herre, fastän visserligen med mycket begränsad makt
både ofvan- och nedifrån.
Årtusenden förgingo, stora riken timrades upp och
vräktes omkull igen, den ena religionen undanträngde
den andra, kristendomen begynte sitt segertåg bland
folken och dessa hade mer och mer lärt sig behärska
jorden och dess krafter. Men under allt detta förblef
världen sådan de gamla kaldéerna skådat henne, den
stolta byggnaden med sitt stjärnehvalf, sitt fasta golf
och sin hemska undervåning. Så för omkring tre hundra
år sedan störtade äfven denna ohjälpligt i spillror genom
djärfva sjöfarares resor jorden rundt, genom Galilei,
Kopernikus’ och Newtons upptäckter. Där fanns
hvar-ken golf eller tak eller väggar mer, endast oräkneliga
världsklot, som vandrade sina lagbundna banor, och
bland dessa var jorden ett af de allra minsta, jorden,
som man trott vara världens grundval. Och nu, när
väggarna äro sprängda, se vi världen och oss själf va
i en helt annan belysning än forntidens och medel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
