Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En västerhafsö. Af Cecilia Bååth-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kas af deras åldrige men kraftige präst. Det är som
ett utbyte af tankar mellan honom och hans åhörare,
ty i deras ansikten ser han svaret på hvad han af
personlig erfarenhet, personlig tro, personligt
vittnesbörd har att säga dem. Som en suck af samförstånd
går det genom församlingen, då prästen beder för
landsmännen »bakom Kongeån» och den stora
oceanen samt för »vores gamle konge».
En annan mera bullersamt folklig samlingsplats
är Nordby färjestrand på eftermiddagen strax före
högvattenstid. Då komma öns alla kor, en hjord af
flera hundra, hem från betet på allmänningen; hvarje
liten bondgård äger sin ladugård på 3—4 djur, och
för »fem kr. lagården» åt herden för hela sommaren
föras de gemensamt i vall mellan flygsanden norr ut
på ön. Men hvarje afton drifvas de hem till
mjölkning, och som förstranden är den enda kostigen, är
det flodvattnet, som bestämmer betestiden. När den
långa raden röda och svartbrokiga djur med stinna
jufver långsamt och råmande kommer fram nedanför
den yttersta klittvallen, då blir det brådtom i Nordby
små gator; kvinnor och barn skynda ned mot
stranden, det lockas och ropas, korna svara med tydligt
igenkännande råmande, och hvarje familj hemför
belåten och mjölktörstig sina kära djur.
Fanöborna äro visserligen småbönder, men
välståndet gifves dem ej af den magra sandmon; deras
handelsflotta är näst Köpenhamns den största i
Danmark och i regeln på långfart till Kina, Ostindien
o. s. v.
Mest af allt saknar man på Fanö skugga; den
skarpa dagern återkastas från hafvet och de ljusa
skyarna, från sanden med den hårda, nästan blanka
marehalmen, som endast på långt afstånd får en
mildrande blåviolett skiftning. Då tycker man, att
det djupgröna i den manshöga fur- och
granplanteringen vid Nordby är en verklig ögonhvila och detta
än mer, om man far till Sönderho söder ut på ön,
där en plantering på tusen tunnland är i full växt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
