Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För hembygden - I Värend. Tal vid öppnandet av 1919 års sommarkurser i Växjö, anordnade av Smålands i Uppsala studerande nation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
religiösa symboler, solhjul, vagnar och skepp, vapen och
fruktbarhetstecken — som redan bronsålderns folk i Norden
åstadkommo, Här i dessa bygder vittnas härom av hällristningarna
på Solberget ovanför Växjö, i närheten av Hov, den gamla
kulturorten, som var bebodd långt innan staden uppstod vid
vägarnas möte på den låga sjöstranden.
Den egentliga bokstavsskriften hitfördes långt senare, en
skrift, vilken, enligt flera svenska fackmäns mening, av våra
germanska stamfränder, då bosatta vid Svarta Havet,
utbildats i anslutning till grekiska och romerska skrivtecken.
Detta runornas språk läsa vi ännu på en och annan minnessten
också vid Helgasjöns strand och i Gunnar Gröpes stad. Med
den grekiska och romerska kulturen hade våra förfäder för
övrigt på skilda vägar blivit bekanta ända från den nya
tideräkningens början. Detta var järnets tid — “järnåldern“ — då
ett livligt utbyte mellan folken ägde rum, ja då också folken
själva satte sig i rörelse, då germanerna vandrade åt söder
och väster och hotade att nedbryta eller rent av erövrade de
gamla från antiken kvarblivna staterna i Europa.
I dessa rörelser ha också våra förfäder deltagit. Stammar ha
från Skandinavien utvandrat och stundom återkommit hit
tillbaka efter längre eller kortare tids förlopp.
En sådan stam var herulerna. Skarpsinniga forskare ha
velat fastställa, att denna germanska stam sedan urminnes tider,
med götarna till grannar, bebott södra delen av den
skandinaviska halvön. Från Skåne synes den ha blivit fördriven av
danerna, men bibehållit sig i Blekinge och Värend. En del av
stammen har utvandrat, har under ett par århundraden bott i
sydöstra Europa, men även uppträtt i mellersta och västra, vid
mynningen av Rhen och i Spanien. I södra delen av det
hittillsvarande österrikiska väldet har denna stam sedan —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
