Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidskonsten i Småland (Kronobergs och Jönköpings län) - III. Den kyrkliga konstens utbredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
århundradets mitt fanns det i Värends fem härad (enligt
Knytlingasagan) 56 kyrkor, ett antal som ungefär motsvarar det
nuvarande; sockenbildningen synes sålunda redan då i huvudsak
försiggått. I de flesta fall funnos nog orterna redan i förkristen
tid. Nära kyrkorna påträffas ofta fornminnen av olika slag,
särskilt från järnåldern, högar, bautastenar m. m. Och
runstenar finner man icke sällan på kyrkogårdarna eller i murarna,
så vid Växjö, Aringsås, Berga, Rydaholm etc.
I Njudungen hade Nydala kloster på 1140-talet anlagts; och
redan då funnos sannolikt flere, kanske de flesta kyrkor till i
den delen av Småland. Och i Finnveden voro kyrkor säkerligen
lika tidigt byggda. Häradena i norra Jönköpings län
voro väl heller icke mera efterblivna, om icke möjligen Mo
(som alltjämt under medeltiden oftast räknades till
Västergötland).
Nydala klosters grundläggning befordrades av ärkebiskop
Eskil i Lund, och såsom lydbiskop under honom erkände sig
biskopen i Växjö. Med denne låg Linköpingsbiskopen ofta i
fejd, och den senare hade lyckats att till sitt stift föra stora
delar av norra, västra och östra Småland. Vid 1100-talets slut
och under 1200-talet var det mellan de bägge prelaterna tvist
rörande Njudungen och Finnveden, vilka sedan ända till
reformationen tillhörde Linköpings biskopsdöme. De båda
Vedbohäradena har ju Linköpings stift alltjämt bibehållit, liksom Skara
stift större delen av Mo.
När ärkebiskopssätet i Uppsala upprättades (1164), var
biskopen i Linköping ärkebiskopens närmaste man inom den
svenska kyrkan. Biskopen i Växjö åter höll sig ännu länge till
den lundensiska kyrkan; så Stenar, en cisterciensermunk, som
tidvis vistades i Danmark (hos Absalon) och bland annat var
med vid Gumlösa kyrkas invigning 1191.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
